Nu har jag sjukt ont i benen. Jag tar mig knappt över golvet. Men vad gör det, när jag är så nöjd med min tygröjning. Fast visst blir man lite less att varje grej ska straffas med värk.
Egentligen borde jag ligga på golvet och tillverka mönster. Men risken är stor att om jag hamnar på golvet så tar jag mig inte upp igen. I alla fall inte utan lyftkran.
Kanske ska testa ändå. Sambon kan ju få agera lyftare.
Nu behöver vi ljus!
3 timmar sedan
2 kommentarer:
Försökte svarar tidigare med min ajfån men se det gillar inte blogspot!
Vad jag ville säga är att "straffsmärta" är en så orättvis smärta. Man borde belönas för gott genomfört arbete och fysisk rörelse. Men, sådan är ju tyvärr inte fibron...utan då skall man straffas.
Hoppas du hittade många godbitar. Är så nyfiken att se om och när jag kommer känna igen tyger :)
Kram på dig!
Trebarnsmamman: Straffsmärta är ett bra ord. För så är det tyvärr. Visst borde vi bli belönade när vi orkar göra något bra.
Jag har hittat många fina godbitar så visst kommer du få se bilder framöver där dina tyger finns med. Kram
Skicka en kommentar