Det känns nästan skönt att den här dagen är till ända. Den har varit rätt ineffektiv och tröttande.
Jag började dagen med en tantlunch. Det brukar vara påfyllande, men tyvärr var det dränerande idag. Så när jag kom hem var jag otroligt trött. Det var bara det att vi skulle veckohandla, så jag försökte pigga upp mig med en slatt kaffe medan jag skrev handlingslistan.
Jag hade 410:- på kontot. De skulle räcka till den artonde. Så listan blev restriktiv. Men när vi kom på Willys var det ett antal extrapriser som vi var tvungen att utnyttja. Extrapriser på nödvändiga saker alltså. Vi tänkte släppa oss lösa på varsitt wienerbröd, två för 10:-. Lössläppthet i ekonomin är aldrig bra. Så när vi stod i kassan så slutade notan på 413:-. Alltså gick wienerbröden bort. Ska man ta det från den positiva sidan så fick vi ju inte i oss en massa onödiga kalorier.
Nu har vi sju kronor som ska räcka i en vecka. Samt att jag glömde köpa smörgåsmargarin. Det får väl bli vanlig Milda på mackorna om jag inte lyckas hitta några undangömda kronor någonstans.
Efter Willysävetyret sov jag några timmar. Sedan har jag alternerat mellan TV och dator. Tur det är en ny dag imorgon.
Utmaningar.
5 timmar sedan
6 kommentarer:
Fy så trist och jobbigt det är när pengarna inte räcker. Man känner sej så jäkla värdelös! Kram
Charlotte: Visst är det jobbigt. Men snart ljusnar det för både dig och oss. Lycka!
Jag är imponerad av hur du får pengarna att räcka. 410 kr kommer jag inte långt med när jag åker och handlar... Vi är ju visserligen fem personer, men ändå. Usch, så jobbigt att alltid behöva vrida och vända på slantarna. Vi kan visserligen inte heller slösa hur som helst, men vi kan i alla fall unna oss ett och annat. Jag önskar och tror att ni snart får mera pengar att röra er med!
Annika: Jag brukar prisa att jag är färskvaruutbildad vilket gör att jag kan rätt mycket om mat. Plus att jag har en massa knep ifrån hur mamma gjorde för att få pengarna att räcka till. Vi har ett matkonto på 2-2500:- Det är nog rätt lågt tror jag. Jag brukar tänka på hur det var i mitt gifta liv. Då hade vi ett matkonto på drygt 4000:- på fyra personer. Det är mer än femton år sedan. Så jag slösade nog rätt rejält på den tiden......:-)
Jag vet hur det är och vet att man kan klara sig om man har bestämt sig!
Jag är som du duktig på att hitta saker till bra priser i mataffären och det är min räddning.
Det värsta i den här karusellen är att barnen får höra det allt som oftas att det kostar. Jag försöker att inte säga det utan verka genom handling som ngn sa...
-Även om jag vet att vi ha mindre pengar kan vi inte låtsats lite,sa dottern till mig.
-Jag undrade hur då?
-Vi står och tittar på ngt onödigt och dyrt så säger vi nää inte i dag,jag orkar inte äta mer av det där. Då känns det som vi väljer själva...
Puss kram / Viola
Viola: Du och jag har ju ungefär samma utbildning och matkunnande vilket är en räddning. Men hon är klok din dotter, man kan faktiskt låtsas ibland......:-)
Skicka en kommentar