Igår var vi som sagt var på Myrornas loppis i Skärholmen. Att jag inte lär mig! Vi har varit där tidigare och blivit besvikna. Det känns ofräscht och smutsigt där. Dessutom är de hutlöst dyra. De tar tjugo kronor för en pocket. Dessutom en sliten pocket som man knappt vill ta i. En liten tygbit kostar sjuttiofem kronor. Då kan jag lika gärna köpa nya tyger.
Visst vet jag att det går till välgörande ändamål, men jag är misstänksam och tror att mycket försvinner in i administration också.
Jag har många favoritförfattare, de flesta inom deckargenren. En av favvisarna är Patricia Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta. Igår hittade jag det exemplaret som fattades i bokhyllan. Nu har jag alla böcker om henne som finns översatta till svenskan. Tror jag i alla fall. Det kan ha kommit någon ny som jag inte uppmärksammat än. En Ian Rankin fick även följa med hem. Han och hans kommissarie John Rebus tillhör också favoriterna. Bägge böckerna var inbundna och i väldigt fint skick. De kostade inte mer än en sliten pocket, så jag förstår inte logiken i prissättningen.
Vi bestämde oss för att åka hem till vår egen loppis istället. Den drivs av Pingstkyrkan som redovisar vad de stödjer för projekt. De stödjer hemlösa i vår egen kommun samt Läkarmissionen. På den loppisen jobbar många frivilligt utan ett öre i ersättning. Eftersom jag själv jobbat mycket ideellt så har sådana eldsjälar en extra plats i mitt hjärta.
På "vår" loppis kan man köpa tre pocket för en tjuga. Lite skillnad mot Skärholms/Stockholmspriserna. Man kan köpa ett fint tyg för tjugofem kronor. Kommer ni ihåg när jag köpte Josef Frank-tyget för just det priset?
Nu blev det inget tyg den här gången. Helt enkelt för att jag måste sovra ordentligt när jag köper nytt. Jag har alldeles för mycket tyger hemma så när jag nu köper något nytt så får det bli ett som jag känner ett enormt sug efter. Annars får det vara.
I bokväg blev det fem Björn Hellberg. Någon hade nog rensat ut ur en bokhylla eftersom de var sammanhängande. Jag hittade även en gräddsnipa (kostnad 5:-) i glasserien jag samlar på. Sambon hittade en Herman Lindqvist Sveriges historia som han inte hade och en bok om belägringen av Stalingrad. Jag vet, han har en konstig smak.......:-) Han hittade även en lite mässingsvas som han fick ett häftigt begär efter. Jag retar honom med att den kommer från Indiska. Men vad vet man, han kanske har gjort ett märkligt fynd. Fin är den i alla fall och den var värd tian de ville ha för den.
Så visst blev lördagen en fyndig dag.
Långledigt.
2 timmar sedan
4 kommentarer:
Visst är det tråkigt när det blir så där med Myrorna? Här i stan är de för det mesta ganska överkomliga men jag går hellre till RödaKorset och shoppar (även om de också har märkliga ideér om skänkta kläder o sånt). Grattis till dina fynd! Det är kul med loppisar! :)
Nina: Vi har ju också Röda korset här med det är så litet att man sällan hittar något kul. Visst är det kul med loppisar. Om inte bensinen vore så dyr så skulle jag kunna tänka mig att åka runt på loppisar som ligger landet för att fynda....:-)
Jag arbetar också ideellt på vår pingstkyrkas second hand. Hos oss får man väldigt fina tyger för 20 kr och pocket för 5 kr, och då är det som nytt. Men jag står ju i kassan, så jag hinner aldrig handla....bra det annars skulle mitt förråd svimma över.
Samtal: Så ni får inte förtur på de bästa fynden då?.....:-) Idag var vi och lämnade två kassar med blandad kompott, kläder, skor, böcker och tyger. De hade hunnit stänga inlämningen så vi gick in i butiken för att lämna istället. Då blev det ju självklart en sväng. Två senapsgula tyger till mig och en bok till sambon....:-) Ena tyget gav jag 20:- för och det andra 15:-. Kanonbra och fina tyger. Fynd, kallar jag det för.
Skicka en kommentar