Mecka symaskin

Igår roade vi oss att mecka med symaskiner. Vi lagade en och hade sönder en annan.

När vi röjde på vinden tidigare i höst, så tog vi ner svärmors gamla symaskin. Den har inte varit igång så länge jag funnits i familjen och långt före det. Så vi var helt medvetna om att den kanske inte fungerade. Igår tog vi itu med den. Vi började med att försöka köra den. Visst gick den igång, till och med lampan fungerade. Men den matade inte och undertråden trasslade sig. Så vi satte igång att skruva, olja in där det gick att olja. Skruvade lite till och oljade ännu mer. Läste instruktionsbok och rattade och knappade. Framför allt så gjorde vi ren den. Att så mycket damm kan rymmas i en symaskin? Efter ett antal olika försök så fick vi den faktiskt att fungera. Efter lite inställningar så sydde den även en fin söm, t o m zick-zack. Vilken seger.

Det är en fin maskin med massor av mönstersömmar. Inköpsåret kan vara i mitten av 60-talet. Det är en kvalificerad gissning. En riktig arbetshäst med stark motor.

Vad hade vi då sönder för maskin? Jo, den gamla vanliga hederliga Berninan. Jag ställde den lite klantigt så den vickade till och for i golvet. Det mesta höll, tack och lov. Men lampan gick sönder, samt en plastbit som håller sybordet på plats. Det går att köpa en ny sådan, men eftersom budgeten endast tillåter matinköp några månader framöver så fick vi hitta en annan lösning. Ett gammalt ordspråk är ju att nöden är uppfinningarnas moder. Vem hade kunnat ana att två gamla pepparkaksburkar är perfekta som sybordsstöd? Smart lösning, eller hur......:-)

Idag ska jag lära mig de olika mönstersömmarna. Om de vill fungera, vill säga.