Nu har vi varit på smärtrehab. Det gav inte så mycket. Läkaren tyckte att vi skulle avvakta med FK tills den sista utredningen är klar. Det har ju tillkommit en sådan för sambon. Han har utnyttjat vårdgarantin så vi fick veta idag att han står på en väntelista, men vi vet inte när det blir av. Förhoppningsvis i januari, om han har tur. Före det är det tydligen inte så stor idé att göra något åt FK. Så det här besöket idag kändes rätt onödigt. Sambon och läkaren ska ha ett telefonmöte i slutet av januari får se vad som hänt tills dess.
Vi fick däremot riktiga förmaningar från henne att vi måste börjar röra mer på oss, bägge två. Så det är väl bara att lyda det rådet. Vi har ju bägge två svårt för att komma oss för med att komma ut och promenera. Det får bli skärpning på den punkten. Så länge vi hade hundarna var man ju tvungen att gå ut flera gånger om dagen. Undrar om Elvis vill bli kissad och bajsad utomhus? Tror inte det.......:-)
Sedan var vi på loppis. Vi hade bestämt att vi skulle kosta på oss varsin hundring. Jag hade varit ordentlig och skrivit upp titlarna på de Patricia Cornwell som jag har så jag inte skulle köpa några dubbletter. Jo hejsan, vad det gick bra. Jag köpte två och när jag kom hem så hittade jag just de två på ett annat ställe i bokhyllan. Pengar som jag kunde köpt andra böcker för. Nåja, det blev även en Kajsa Ingemarsson och två Ian Rankin. Jag hittade även en ytterkruka i ett speciellt mönster som jag börjat samla på och en julkruka som jag ska sätta hyacinter i. Sambon la sin hundring enbart på olika musik-och historieböcker.
Men gissa om jag grämer mig över min egen klantighet, att köpa dubbletter. Skit också!
Återvinning på hemmafronten
12 timmar sedan
13 kommentarer:
Låter som det är dax att damma av stegräknaren. Skall vi kanske utmana varandra nu när julen närmar sig?
Alltid retsamt med dubletter :( Får byta dem mot andra böcker med vänner...
Trebarnsmamman: Egentligen borde vi kanske det men jag vågar inte än. Eller vågar och vågar. Det känns inte som någon större ide, i alla fall inte i nuläget. Jag vet ju redan från början att jag kommer att förlora eftersom jag inte orkar gå så långa sträckor utan att höfter och knän börjar bråka.
Vi byter alltid böcker i tantgruppen så det är inga problem. Det som retar mig är att jag kunde använt de 45 kronorna till att köpa böcker jag inte läst. Det fanns många sådana som jag velat haft men budgeten var ju begränsad.
Trebarnsmamman: Dessutom äger jag ingen stegräknare. Och med vår ekonomi så blir det inte heller någon i första taget....:-)
Det där med dubletter känner jag igen alltför väl. Nu hade du faktiskt varit ordentlig och kollat innan. Jag försöker samla böcker av samma författare på samma ställe i hyllorna, men icke. Här blir det också dublettköp . Alltid lika retsamt.
Ta det lite pö om pö med promenerandet, ni behöver ju inte ta sjumilavarvet första veckan. Vi har olika vägar som vi väljer utifrån humör och väder och tid. Kortare och längre. Huvudsaken är att man komer ut, inte att man sätter rekord :)
Kesu: Egentligen hade jag faktiskt alla böckerna på samma plats. Det var bara det att två stycken låg ovanpå de andra för det var fullt i själva hyllan. Retsamt, sa Bull.
Vi har bestämt att den här veckan tar vi den korta svängen till Vivo. De har advenstkalenderpriser varje dag. Det var bra grejer för bra priser den här veckan. Bra att ha ett mål att gå till.....och från.
Men hade du inte en stegräknare för ett par-tre år sedan? Tänkte inte vi skulle tävla mot varandra utan peppa varandra att stega lite mer :)
Själv känner jag att kläderna krympt och börjar anta korvskinnsformat. Så jag får nog ta tag i det...men först efter jul!
Trebarnsmamman: Nej, jag har aldrig ägt en stegmätare. Du blandar nog ihop mig med någon annan. Jag kan ju räkna i huvudet och skriva upp när jag kommer hem.....:-)
Nä hua så jobbigt! :)
Ett litet promenadtips.... När jag skulle börja gå mina promenader sa sjukgymnasten till mig att inte gå för långt så jag skulle få ont, utan hellre gå flera gånger om dagen. Så jag började med 2 gånger om dagen, 10 min varje gång. När jag kände att det funkade så kunde jag gå 10 ena gången och 15 andra tex.... Det är ju så lätt att man börjar hurtigt och då får man ont och det blir inget av det hela. För mig funkade det jättebra, men sen kom fotskadan och operationerna så nu är det korvskinnskläder igen. :( Men den tiden jag promenerade så lyckades jag gå ner drygt 20 kilo! Det tog visserligen ett par år, men iallafall. Nu längtar jag efter att kunna promenera igen. Har iallafall kommit så långt att jag kan gå till affären fram o tillbaka utan att bli liggande efteråt. Det tar ca 10 min enkel väg.
Jag kan se om jag har min gamla stegräknare kvar om du vill ha. Jag fick en ny mobil för ett o ett halvt år sen, och den är det stegräknare inbyggt i, så den gamla ligger nog i nån låda. Kan tänkas att den behöver nytt batteri. Det är en bra morot att använda, o så skriva upp stegen i almanackan. Då ser man hur mycket det blir varje dag, och ser att man orkar mer o mer. Du får den gärna om du vill.
Jisses vilken lång kommentar det blev.... Hoppas du orkade läsa alltihop.
KRAM KRAM
Pärlmudden: Tack för erbjudandet. Jag måste erkänna att jag är inte speciellt intresserad av sådana är apparater. Kanske någon annan hellre vill ha den.
Rådet från dig och din sjukgymnast är bra. Det tror jag på att börja i liten skala för att öka på. Vi har tänkt just det här att nu börjar vi med att gå fram och tillbaka till affären och sedan ökar vi på. Ett problem vi har är att vi går i olika takt. Jag kan inte gå så fort och sambon blir uttråkad om det går för sakta. Så vi har bestämt att när vi ska öka på så startar vi tillsammans och går i vår egen takt. Sedan ses vi hemma. Man kan ju ta mobilen med radio eller annan musik att lyssna på så det blir säkert bra. För några år sedan gick jag och en väninna varje dag men så flyttade hon och då blev det inte av. Som tur är så har jag ju badet en gång i veckan i alla fall.
Jag ser att många kommit med råd om gåendet, så där har jag inget att tillföra, mer än att om du har en skog i närheten så gå där, det är mjukare för fötterna och skogen är bra för själen. :)
Sen! Åh, vad jag är grymskans avundsjuk på dig att du har kvar att läsa Ian Rankins böcker! Jag älskar hans Rebus, men tyvärr så har jag läst ut hela serien.
Och, ja just det, det här med dubletter... Jag känner igen det, har ganska många (för många) dubletter av Ed McBain. Har skaffat en liten anteckningsbok där jag skrivit titlar jag har. Det hjälper föga så länge den ligger här hemma på skrivbordet, har jag märkt...
Shirouz: Vi har inte direkt skog här men massor med vatten. Det är också en lisa för själen att vistas vid. Jag har ju sett Rebus på TV men inte läst böckerna. Igår kom ett bokpaket där det var ytterligare en Ian Rankin med. M hade tackat nej till en telefonförsäljare från en bokklubb. Ändå kom det papper, så han ringde och sa att han tackat nej per telefon. De hade redan skickat bokpaketet så det fick vi gratis för att de krånglat med oss. Gratis är bra. Det gillar vi. Speciellt gratis bra böcker.
Det där med att skriva anteckningar och lägga lappen hemma skulle jag också kunnat göra. Det är det där med att koppla upp hjärnan....:-)
Skicka en kommentar