Påfylld

Idag har jag verkligen tankat batterierna. Jag känner mig påfylld och alldeles varm inombords. Vad har jag då gjort? Jo, jag har träffat en väninna från förr. Vi har suttit och pratat och pratat och pratat i tre timmar.

Hon, precis som jag, kommer från Sundsvall. Det var där vi blev goda vänner. Hon har också ett funktionshindrat barn, så jag får nog skylla på henne att hon fick mig att börja med handikappolitik. Hon sa då att jag var tillräckligt tjurskallig och envis för att klara av den biten. Det hade hon helt rätt i. Hon har på sätt och vis varit min mentor och en person jag sett upp till i alla år. Hon har också varit ett stöd när livet känts tungt ibland.

Så genom åren har vi funnits för varandra på många vis. Vi har varit goda vänner, vi har jobbat sida vid sida i RBU och på den tiden var hon även kurator på sonens barnhabilitering.

Vi tappade väl lite kontakt när både hon och jag slutade i RBU och gick vidare åt olika håll. Men tack vare Facebook så hittade vi tillbaka till varandra igen. Det är nästan tio år sedan vi sågs sist. Vi har pratat i telefon vid några tillfällen, men det är den enda kontakt vi haft. Men när det är en riktigt nära och kär vän så är det som att åren inte har någon betydelse. Vi plockade upp tråden där i släppte den senast och allt var som förr igen.

Hon kom hit till mig och jag hade föreslagit att vi skulle ta en tripp upp till vårt vackra utflyktsberg. Jag gjorde en fikakorg åt oss. Vädret log verkligen mot oss så vi har kunnat suttit i solen mesta tiden. Dessutom har vi vandrat runt lite, slunkit in på keramikverkstaden och andra hantverksbutiker som finns här.

Nu ska det i alla fall inte dröja tio år till nästa träff. Den får lov att bli snart. Goda vänner ska man vara rädd om och vårda ömt.