Jag tror jag ska bli eremit i nästa liv. Jag klarar inte sociala kontakter längre. I alla fall inte om de inte är planerade långt i förväg, så jag kan ställa om mig i tid. Och att jag får en chans att gå undan då och då. Jag klarar två timmar, men inte mer. Det är därför mina luncher med mina fibrovänner fungerar så bra. De är likadana som jag så våra möten blir inte så långa.
Vi hade besök av bonusdottern, svärsonen och världens vackraste Melina. Ett kärt besök. Men jag blir helt knäckt efteråt. Det pratas mycket så jag blir helt slut i huvudet. Dessutom pratar Ali fortfarande väldigt lite svenska så en del av konversationen sker på engelska. Det kör slut på min koncentration totalt.
Sedan kommer det här som jag upplever som krav, vilken mat det ska vara på julbordet. Du gör väl det och det, för det gör du så gott, heter det. Vänliga ord och tankar som för mig blir till en massa krav. Dessutom fick vi igår veta att vi blir en till på julafton, en släkting till Ali som är i Sverige på besök. Det känns absolut inte bra för mig. Jag som helst vill vara ensam med sambon på jul. Samtidigt känner jag mig som en bov som inte vill öppna min dörr för en extra person som behöver lite gemenskap och mänsklig värme. Naturligtvis kommer vi att välkomna den extra personen, annars är man elak.
Igår hade jag tänkt att försöka återta kontrollen av delar av mitt liv genom att göra undan sånt som behövdes och som jag ville göra för att må bra i själen. Jag hann göra julköttbullar och sy yttepytte lite. Jag behöver sy mycket nu eftersom det låg nere i fyra veckors tid, när jag hade sådan värk efter dopet. Jag måste få in pengar så vi kan reparera bilen någon gång. Nu vet jag inte hur jag ska hinna med det.
Jag var så stressad när jag gick och la mig, så kroppen var som en sprättbåge och jag kunde inte varva ner. Jag sprang om och om igen på toaletten för att kissa några droppar åt gången. Jag blir sån när jag blir stressad. Nervös blåsa, är den medicinska termen. Trots att jag försökte med både värmedyna och insomningstabletter så tog det lång tid innan jag kunde somna.
Jag känner mig asocial och elak som inte klarar av normal social kontakt. Man läser på bloggarna om hur folk går och fikar och har gäster och åker och hälsar på och en massa annat trevligt. Så var jag i mitt friska liv. Till och med manisk social till en viss del. När jag mådde som sämst, klarade jag inte av att vara ensam. Då kröp det i mig. Tänk hur livet kan pendla från den ena ytterligheten till den andra. Jag är nog en konstig typ!
Rosa kontrast till grå betong
7 timmar sedan
17 kommentarer:
Hej du, jag känner så väl till det, är likadan själv, tål inga krav utifrån, då låser sig musklerna. Kan du inte be bonusdôttra att hon gör några rätter och tar med sig så du slipper att stå med allt. Kram Katarina.
Hönemor: Jag vet inte om det skulle funka om jag bad henne om det. Hon tycker inte om att laga mat speciellt mycket. Hon vill nog att jag ska passa upp. Det är väl den relationen vi har.
Jag önskade att jag INTE förstod dig,bara för att slippa tänka( missförstå mig rätt)
Mina fikapauser sker nu mest på "en man hand" framför datorn...mer orkar jag inte. och vill inte!!!
Och all denna planering med fika hit och dit i dec. Varför kan man inte göra lite i januari?
Jag var kaffekokare på simning i helgen,hela söndagen försvann i värk och trötthet.
Nu vet jag varför jag inte ska göra detta oftare.
Kramkram på dig/ Viola
Fy fan för julen! I hate it! Men i år är det "min" jul med ungarna. Ungar som visserligen har blivit stora nu och snart har de alla egna familjer (dream on) och vill ha sina egna tradititioner. Men till det sker, får man väl ställa upp. =/
Sedan ungarnas pappa och jag separerade, så hade vi ungarna varannan jul (vilket lever kvar) och gissa om jag njuter den julen jag är barnfri!? Jajamensann. Som fan.
Men visst. Det är kul att ha dem alla hemma på en och samma gång, för det blir inte så ofta längre. Men just julen, med alla "måsten" (som också kostar vansinnigt mycket pengar som man inte har) kunde jag vara utan.
Vi har i alla fall tagit bort julklappar, förutom till barnbarnet förstås. Det känns bra. =)
Men du som precis blivit bättre - ska det börja om nu igen.
Alla dessa outtalade krav på "att du gör väl det och det som vanligt", är horribla när man inte känner sig "som vanligt".
Varför kan ni inte ha ett knyttkalas? Även om bonusdottern inte tycker om att laga mat, kan hon väl handla sill och koka ägg? Mycket kan man faktiskt köpa färdigt!
Du måste sluta vara så "snäll" för din egen skull. Kanske kan sambon tala med henne?
Stackars dig som mår så dåligt. Hoppas att du snart hittar tillbaka till en dräglig tillvaro så du kan må gott med ditt liv och dina fina katter och din fine sambo. Konstig är du inte alls men ledsen för stunden.
Sätt dig och sy något så'nt där fint som du är så bra på. Det får dig kanske på lättare tankar.Kramar från mig.
Viola: ja, vi är som vi är.
Helene: Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att mina ungar firade jul här. Då får jag vila för dottern fattar hur jag mår. Då tar hon över och sätter fart på både sin sambo och bror.
Vi har också slutat med julklapparna för länge sedan.
Annela: Jag har inte fått tillbaka värken. Det är mentalt jag mår dåligt just nu av pressen.
Hon äter så lite av julmaten så det funkar inte att göra knyt. Det är mest bara sånt hemgjort som går hem. Min kålrotslåda, köttbullar, julskinka och prinskorv. Ali är muhammedan så vi måste tänka i de banorna också. Antar att extragästen också är muhammedan.
Lisette: Jag sitter vid symaskin idag och syr en necessär efter ett nytt mönster. Det är lite pyssligt och då känns det bättre.
Gör nu inte om dopmisstaget. Bestäm dig för var gränsen går och handla därefter, dvs sätt fart på övriga!
Låter löjligt lätt att säga... va!
Hoppas du misssförstår mig rätt!
Gör inget du inte själv känner för. Vill du och M vara ensamma på julen, var det. Strunta i vad andra tycker. Det är inte ni som har bjudit dit gäster, verkar det som. Blir någon sur, OK, låt de bli så. Det är bättre än att du ska må dåligt. Jag tar numera aldrig på mig mer än vad jag känner för, det har jag förklarat, och ingen har haft något att tillägga. Det går alldeles utmärkt. Och slutligen, man får ta seden dit man kommer angående mat. Jag hade ALDRIG lagat särskild mat.
Stå på dig Cicki!
Kram
KB
Moster: Jag förstår dig precis men det är inte så enkelt. Det är mycket svårare med bonusbarn än egna. Hade det varit mina så hade jag sagt ifrån. Jag har inte heller brytt mig om de blivit arga. Men bonusdotterns och mitt förhållande funkar inte så. Tyvärr.
KB: Men vi måste ju ta hänsyn till deras religion. Vi gör ju skinka och så för oss själva men det måste ju finnas alternativ. Det är mycket griskött i allt det som serveras på ett svenskt julbord.
Och jag har så dåligt samvete att du inte fått något svarsmail på evigheters evighet. Men du vet ju hur det varit. Kram på dig i alla fall.
Jag är frisk men inte social ändå! Jag blir stressad om vi får oväntat/oplanerat besök eller om det dyker upp fler än väntat. På ett sätt skulle jag vilja vara mer social men å andra sidan trivs jag med att vara ensam, med min familj eller tillsammans med någon god vän. Jag föredrar små sällskap, och personer jag känner bra. Stora sällskap gillar jag inte. Jag var mera social förut, vet inte varför jag inte är det längre. Jag har nog helt enkelt bara blivit tråkig :-D.
Jag hoppas i alla fall att du inte kommer att ta ut dej vad gäller julmaten, och att julen blir trevlig trots att du helst skulle fira den enbart med sambon.
Annika: Skönt att höra att det är fler som är som jag....:-)
Esset bukar säga åt mig att det är jag som bestämmer, och det är det i och för sig. Men om man fattar obekväma beslut får det konsekvenser, sådana man kanske inte vill ha. Det fattar andra inte alltid tycker jag. Esset är mer kategorisk och tycker att då får det väl bli så, de väljer själva och litet mer åt det hållet jobbar jag idag... men fasiken så svårt. I mitt fall är det barnens farmor som är skitsvår att ha en vettig relation till, och gudarna ska veta att jag försöker...
Hur pratar du och M kring dessa saker?
Tänker på dig massor, det vet du!
Snälla Cicki, ha INTE dåligt samvete.Vi har mental kontakt så länge!
Jag har börjat skriva till dig flera gånger, men jag har inte kunnat sitta stilla och slutföra det hela, men... det kommer så småningom.
Kramar
KB
Spader: M och jag pratar en del om det här. Och vi är överens. Men han tycker att jag måste själv säga ifrån, att lära mig det. Det har han ju rätt i. Jag är ju inte trygg i hennes och min relation. Det är det som gör det så svårt.
KB: Jag vet att du förstår. Stressen finns inom mig. Jag vill ju egentligen. Men det är som för dig. Jag har börjat men inte orkat sitta länge och då känns det så hattigt. Dessutom har jag ju varit inne i en negativ spiral och det är inget kul att bara gnälla eländes elände. Kram
Ja, vissa människor är svåra att ha relationer med, såna man "måste" ha det med. Kan ni inte prata med dem tillsammans, du och M, även om det är du som behöver "lära dig att säga ifrån" är kanske inte julfirandet rätta tillfället att träna på...
Tänk vad julen ändå drar igång, finns det nån enda människa, förutom Pernilla Wahlgren, som bara tycker det är så himla trevligt, mysigt, pysigt och pyssligt???? Julen är knepig!
Hoppas du hittar fram till en lösning som kan kännas ok för dig!
Varm, varm kram!
Cina: M och jag pratar om det hela tiden. Nu får det bli som det blir. Är jag bara förberedd på hur det ska vara så ska nog resten fixa sig också.
Skicka en kommentar