fredag 30 januari 2009

Anna och mig

Anna Bergenström är husgud i mitt kök. Jag älskar hennes kokböcker. Det är som att hon och jag för ett samtal när jag läser dem. Hon skriver precis som man själv tänker: "Det här brödet är så gott att jag gör det nästan varje dag på sommaren." Eller: "En gång hade jag inte kött hemma utan jag tog fisk istället och det blev så gott." Det är väl inte ordagrant citerat, men andemeningen är densamma. Det blir lite Kajsa Warg över det hela. Man tager vad man haver.

Det var Anna som fick mig att förstå att det faktiskt var roligt att baka. Då var jag ändå över femtio och hade bakat i mer eller mindre halva mitt liv. Fast då hade det varit under premisserna: "Härtill är jag nödd och tvungen." Inspirerad av Anna så stekte vi till exempel överblivet ris häromdagen. Vi stekte ihop hackad lök och vitlök (Solovitlök), morotstavar och champinjoner. Sedan blandade vi i det överblivna riset och strimlad skinka. Det blev jättegott.

Idag har jag det Lustiga brödet på jäsning. Även här är det Anna som hjälper till. Det är ett bröd som är otroligt enkelt att baka, men som blir sagolikt gott. Det är enbart vatten, jäst, salt och vetemjöl som man blandar till en lös deg. Den ska sedan jäsa i flera omgångar, så man måste ha gott om tid för det. För mig som inte klarar att knåda är det perfekt. När det jäst klart häller man bara ut det på plåten och formar en bulle av degen. Resultatet blir ett bröd som är så där härligt segt inuti och har knaprig yta.

En period var jag inne på att själv skriva en kokbok. Det var min väninna som tyckte jag skulle göra det. Den skulle heta "Kokboken för fattiga satar". Min väninna tyckte vi var fenomenala på att få till god och läcker mat för billiga pengar. Kokboken skulle handla om hur man handlar rätt och tar rätt på överbliven mat och utnyttjar extrapriser på rätt sätt. Eftersom jag i grunden är en lat jäkel så har det aldrig blivit av. Men vad vet man, hade jag skrivit den så kanske jag inte längre behövt att vara en fattig sate.....:-)

6 kommentarer:

Shirouz sa...

För mig är det Jamie som är husguden, jag älskar hur han far fram i köket som en virvelvind och får till mat på något vänster. Men jag tänker, när jag läser det här, att jag borde nog kolla in Annas mat också. Det där med riset lät bara så gott!
Och, vet du, skulle du ändra dig och skriva den där kokboken så lovar jag att köpa ett exemplar omedelbart! :)

Cicki sa...

Jag gillar också Jamie. Det är som du säger att han far fram som en virvelvind och allt ser så gott och så enkelt ut.

Christina sa...

Jag gillar både Jamie och Anna skarpt, de är så fruktansvärt kunniga och texterna är verkligen läsvärda hos dem båda.

Det där Anna-brödet du skrev om, i vilken bok hittade du det receptet?
Det lät slappt och bra...och gott!

Cicki sa...

Christina: Det är den första tunna som heter Annas mat. Den utkom -81Det finns inte i den senare tjocka utgåvan. Fråga mig inte varför. Hittar du det inte så kan jag skriva av det. Säg bara till i så fall.

Christina sa...

Är det det som heter "Det oknådade brödet" på sid 230?

Cicki sa...

Christina: Det låter som att du och jag har olika versioner av hennes kokböcker. I den första tunna där det Lustiga brödet finns är det bara 116 sidor. I Nya Annas mat hittade jag det oknådade brödet på sid 317. Det är inte det, men det lät också gott. Tror jag ska testa det någon dag. Jag skriver av receptet på det Lustiga under dagen och lägger som ett inlägg, så kan du kopiera. Det är kanske fler som blivit nyfikna på det.