Sambon och hans vänner

Sambon är utbildad datatekniker. En väldigt duktig sådan. Det gör att hans vänner tycker att de kan utnyttja den kunskapen. Speciellt en vän verkar tycka det. Det är en vän som finns kvar från sambons ungdomsår. T hör aldrig av sig annat än när han har datorstrul. Men då hör han verkligen av sig mycket istället. Han kan ringa tolv, halv ett på natten med problem som dykt upp. Han ringer ytterst sällan på dagtid, utan det sker på nätterna när han sitter vid sin dator och jobbar. Själv kan han inte mycket om datorer. Så det är ju utmärkt att han har en datorkunnig vän. Som är så gudomligt snäll att han ställer upp i ur och skur.

I förra veckan var sambon hem till T och hjälpte honom med en strulande dator och skrivare. Han for härifrån vid fyratiden på eftermiddagen och kom hem halv två på natten! Då var han helt färdig. Till saken hör att efter sambons stroke så har han stora problem med koncentrationen. Så när han måste vara på topp en längre tid, rasar han ihop efteråt. Vilket han gjorde när han kom hem. Jag var jätteorolig, eftersom jag vet hur slut han kan bli och han hade ca trekvarts timmes bilkörning hem i mörker och dimma.

Igår ringde T ett antal gånger, faktiskt på dagtid. Hans skrivare krånglade fortfarande. Sambon meddelade vid åttatiden att T skulle komma hit och låna vår skrivare. Vi hade ännu inte hunnit äta middag på grund av alla dessa telefonsamtal. Det var nämligen en annan datorstrulande vän som också ringde ett antal gånger under gårdagen, så sambon satt i telefon mest hela tiden. Det är han som står för matlagandet nu när jag syr så mycket. Vi kom överens om att sambon skulle laga middag så kunde T äta med oss.

T kom och det visade sig att papperen som skulle skrivas ut inte ens var tillverkade ännu. Det var en inbjudan till en av T:s söners klassfest som skulle göraa. När T ska göra någon så ska det vara glassigt och flashigt, så att alla kan bli imponerade. Han kan inte detta själv utan det är ofta sambon som får stå för det glassiga och flashiga. Dessutom är T mycket för att överarbeta och han är omständigare än de flesta.

Halv tolv gav jag upp med att vänta på mat och mikrade en fryst pizza. Inte speciellt gott men det kom något i magen i alla fall. Halv ett var jag beredd att gå och lägga mig. Då var jag trött och hade så ont så jag kände mig gråtfärdig. Jag hade inte haft någon möjligthet att vila ryggen i min datorstol och att slå på TVn och vila ryggen i min tv-fåtölj kändes meningslöst. Så jag sydde istället.

Då när jag tänkte lägga mig, gick äntligen T. Sambon var helt färdig. Han hade inte heller fått i sig något, för hade han ställt sig och laga middag hade han inte hunnit det som T skulle ha hjälp med. Det fanns några pannkakor i frysen som han mikrade och åt då. Han sa att nu började han faktiskt känna sig utnyttjad. Men eftersom han är så snäll som han är kommer han aldrig att säga detta till T.

T tänker komma idag igen, eftersom de inte hann klart igår. Undrar om man får någon middag ikväll eller inte?