lördag 3 januari 2009

Demensen slår till?

Ibland kan man undra vart man är på väg. Rätt in i dimman eller?

Jag tycker inte om strumpor. Alltså går jag sällan utan dessa pinoredskap som klämmer ihop fötterna och som gör att man svettas. Men ibland måste man faktiskt ta dem på sig. Som igår när sambon och jag skulle ut och promenera. Jag går till garderoben och tar fram vad jag tror är sockor. Börjar trä de över benen tills jag inser att jag tagit fram trosor och försöker sätta de utanpå jeansen.

Inatt hade jag jättesvårt att sova. Till slut blev jag mer eller mindre vansinnig och gick upp och tog en insomningstablett. Imorse förstod jag varför. Jag hade glömt tagit min kvällsmedicin.

Snart blir man väl satt under förmyndarskap, oförmögen att ta hand om sig själv.

fredag 2 januari 2009

Allt om barn

Idag står det om barnbarnet Amadeus födelse här:

http://www.alltombarn.se/forlossning/forlossningsberattelser-1.1475

torsdag 1 januari 2009

Westward III

Mitt älsklingsspel nummer 1 har kommit ut i en tredje version, Westward III Guldrush. Jag misstänker starkt att det kommer inte bli så mycket gjort här hemma framöver. Inte alls allt som jag planerat göra under våren.

Tankar om det nya året

Ja, då var det ett nytt år. Ett alldeles nytt och oanvänt. Det måste vi vara rädd om, så det inte blir solkigt och smutsigt.

Igår när jag höll på med maten så for tankarna iväg och jag kände att jag ville göra något för förändra det samhälle vi lever i. Då menar jag inte politiskt utan hur vi tar hand om varandra. Det är så mycket förstörelse och elände. Ska vi blicka ut över hela världen så är det ännu värre.

Men om vi nu håller oss inom våra egna gränser. Vad kan vi göra för att det ska förstöras mindre? Vad kan vi göra för att ungdomar inte ska slå ihjäl varandra? Vad kan vi göra för att kvinnor och barn inte ska misshandlas i hemmen?

På något vis så känns det som om vi förlorat en ungdomsgeneration. Det verkar finnas så mycket ilska och frustration inom ungdomarna idag. En ilska och frustration som de tar ut på varandra och resten av samhället.

Hur kunde det blir så? Vi var inte heller några änglar när vi var unga, men vi slog i alla fall inte ihjäl varandra och förstörde en massa grejer. Vad är det som gör skillnaden med att vara ung idag och att vara ung för 40 år sedan? Egentligen borde det inte vara någon skillnad.

Jag kan inte se det på något annat vis än att det är vi vuxna i olika åldrar som har ett ansvar för detta. På något vis så är det vi som orsakat att ungdomarna mår dåligt idag. Hur och varför vet jag inte, men det kanske vi kan resonera oss fram till. Huvudsaken är att vi försöker göra något åt det.

Kan vi göra det tror jag vi kommer att få ett skithäftigt 2009, när alla bryr sig om varandra.

onsdag 31 december 2008

Blir inte klok över någonting

Som en koppling till det tidigare inlägget måste jag fundera över vad det är med folk. Läser i nyhetsblaskan att Kempehallen, Modos hemmaarena är vandaliserad. Troligtvis en hämnd för att Modo ligger sist. Än en gång måste jag ställa frågan: Hur tänker men då? Tror man att man hjälper Modo genom denna aktion???

De sista skälvande timmarna

En sak som jag fundera över varje nyår är hur man kan smälla upp så mycket pengar, bara i onödan. I vår stad är det rent horribelt. Där vi bodde förrut började man smälla redan i början på december för att kulminera på nyårsafton och sedan trappas av eftersom under hela januari. Nu när vi bor i en någon lugnare del av staden så har det inte smällt så enormt mycket under december. Men idag håller de redan på så man kan fundera om det är krig eller inte.

Det paradoxala är dessutom att många av de som har som mest smällare och raketer är ungdomar med invandrarbakgrund. Då kan jag fundera över om de inte fått nog. Många av dessa familjer kommer från krigsdrabbade områden. De sista åren har vi tagit emot väldigt många flyktingar från Irak. Fick de inte nog av bombkrevader och smällar där?

Igår kunde man läsa i tidningen att i ett bostadområde hindrades brandbilarna, från att komma fram till en brand, genom att man kastade smällare emot dem!!! Hur tänker man då??? Idag har en skrotbil hunnit brinna upp utanför vårt fönster. Vad söker man genom detta beteende? Är det hela tiden adrenalinkickar som söks eller vaddå?

Nog om detta.

Resten av nyårsafton ska sambon och jag fira i lugn och ro. Vi vill helst ha det så. Vi ska inte heller frossa i en massa mat utan jag har gjort en räkrulle som jag hittade recept på hos Bloggblad. Jag har gjort en lite annorlunda fyllning för att anpassa den efter vad vi hade hemma. Jag använde 250 g crabsticks, 1 liten finhackad rödlök, 1 brk creme fraiche, 1 msk dijonsenap, salt och peppar och massor med dill.

Till denna rulle ska jag servera varsin avocado och lite körsbärstomater. Lite senare på kvällen går vi loss på ostbrickan för att avsluta med kaffe och någon liten hemmagjord Mozartkula.

Tyvärr vågar vi oss nog inte ut på balkongen för att se fyrverkerierna. Man pangar av under vår balkong och även om vi bor på åttonde våningen känns det ändå som man är i farozonen. När vi bodde på förra stället hade vi inglasad balkong. Där kunde man stå och titta på stadens två offentliga fyrverkerier plus alla privata. Det var faktiskt en upplevelse. Men här känns det rätt otäckt.

Nytt år

Jag vill önska alla ett
Gott Nytt År
och ett helt fantastiskt 2009