Tantträff

Nu har jag varit på vår månatliga tantlunch. Fast idag hade vi förlagt den till ett av de lokala fiken. Så istället för lunch har jag smaskat på en Budapestbakelse. Det var inte helt fel.

Dessutom avslutade vi det hela med en liten promenad i solskenet. Helt perfekt.

Snigelpost

Igår fick vi ett brev som var daterat 12-02-21. Igår var det 12-03-20. Brevet kommer ifrån en myndighet här i stan. Det har alltså rest max 5 km. Det kan man verkligen kalla snigelpost. Posten har en lysande service nu för tiden!

Bloggdilemma

Christina på Stribergs station har skrivit om en bloggundran hon har. Om alla förändringar som införts och vad de ställer till.

Så här kommenterade jag hos henne:

"Jag har också kroknat på de nya ordverifieringen. Det gör att jag ibland hoppar över en kommentar helt enkelt för att det är för svårt att läsa. Även om jag kan byta till nya ord.

Jag har tagit bort de hos mig av samma anledning.

En del bloggar måste jag numera öppna upp i Explorer för att kunna kommentera. Det retar gallfebern på mig eftersom jag tycker så illa om just den webläsaren. Själv använder jag ju numera uteslutande Google Crome och Firefox.

Jag har inte heller lyckats komma underfund om hur jag ska få tillbaka svaren i min mail. Det gör också att det känns mindre kul att kommentera."

Har ni också problem med att kommentera på olika bloggar. Ska vi kanske starta ett blogguppror?  

Gör om och gör rätt! Ta tillbaka de gamla funktionerna i Blogger!

Middagslur

Idag har jag gjort något som jag inte gör så ofta nu för tiden. Sovit middag! Förr, när min nattsömn vara urusel, var det ett naturligt inslag varenda dag. Numera är det sällan jag behöver det. Men idag blev det så.

Jag hade planterat om och tuktat några pelargoner. Sånt arbete tar på min kropp, så det får bli lite pö om pö med blomomplantering. Efteråt tänkte jag sätta mig och sy, men jag blev så trött att jag orkade inte hålla mig uppe. Efter en och en halvtimmes lur så kom sambon och väckte mig. Då var det redan dax för middag.

Jag får sy imorgon istället. Det är en jeansväska på G. Samt att jag har en kasse klar som jag inte fotograferat ännu.

Myrorna vs. Pingstkyrkan

Igår var vi som sagt var på Myrornas loppis i Skärholmen. Att jag inte lär mig! Vi har varit där tidigare och blivit besvikna. Det känns ofräscht och smutsigt där. Dessutom är de hutlöst dyra. De tar tjugo kronor för en pocket. Dessutom en sliten pocket som man knappt vill ta i. En liten tygbit kostar sjuttiofem kronor. Då kan jag lika gärna köpa nya tyger.

Visst vet jag att det går till välgörande ändamål, men jag är misstänksam och tror att mycket försvinner in i administration också.

Jag har många favoritförfattare, de flesta inom deckargenren. En av favvisarna är Patricia Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta. Igår hittade jag det exemplaret som fattades i bokhyllan. Nu har jag alla böcker om henne som finns översatta till svenskan. Tror jag i alla fall. Det kan ha kommit någon ny som jag inte uppmärksammat än. En Ian Rankin fick även följa med hem. Han och hans kommissarie John Rebus tillhör också favoriterna. Bägge böckerna var inbundna och i väldigt fint skick. De kostade inte mer än en sliten pocket, så jag förstår inte logiken i prissättningen.

Vi bestämde oss för att åka hem till vår egen loppis istället. Den drivs av Pingstkyrkan som redovisar vad de stödjer för projekt. De stödjer hemlösa i vår egen kommun samt Läkarmissionen. På den loppisen jobbar många frivilligt utan ett öre i ersättning. Eftersom jag själv jobbat mycket ideellt så har sådana eldsjälar en extra plats i mitt hjärta.

På "vår" loppis kan man köpa tre pocket för en tjuga. Lite skillnad mot Skärholms/Stockholmspriserna. Man kan köpa ett fint tyg för tjugofem kronor. Kommer ni ihåg när jag köpte Josef Frank-tyget för just det priset?

Nu blev det inget tyg den här gången. Helt enkelt för att jag måste sovra ordentligt när jag köper nytt. Jag har alldeles för mycket tyger hemma så när jag nu köper något nytt så får det bli ett som jag känner ett enormt sug efter. Annars får det vara.

I bokväg blev det fem Björn Hellberg. Någon hade nog rensat ut ur en bokhylla eftersom de var sammanhängande. Jag hittade även en gräddsnipa (kostnad 5:-) i glasserien jag samlar på. Sambon hittade en Herman Lindqvist Sveriges historia som han inte hade och en bok om belägringen av Stalingrad. Jag vet, han har en konstig smak.......:-) Han hittade även en lite mässingsvas som han fick ett häftigt begär efter. Jag retar honom med att den kommer från Indiska. Men vad vet man, han kanske har gjort ett märkligt fynd. Fin är den i alla fall och den var värd tian de ville ha för den.

Så visst blev lördagen en fyndig dag.

Tack till er alla som hejar på.

Tack alla för era glada tillrop. Vi har vågat oss på att fira lite lite grand ikväll. Det blev ingen räkmacka, utan bakad potatis, stekt lax, avocado och RÄKröra. Till det dracks det Ramlösa Mango. Helt superb firarmiddag. Lite lagom sisådär, eftersom vi ännu inte vågar ta ut något i förskott.

Ni vet väl att tumhållning gäller fortfarande. Hela helgen. Och så länge som det bara behövs.

Själv ska jag på tuttografi i morgon. För att kompensera denna bröstmisshandel har jag lovat mig själv en tur till både Panduro och Myrorna i Skärholmen. Hoppas på fina fynd för nästan inga pengar alls. Än så länge så är det snikbudget som gäller.

Hoppas, hoppas, hoppas!

Den 22 februari skrev jag om att ansökningshandlingarna till Försäkringskassan var inlämnade. Då förväntade vi oss en lång väntetid. Det gick bara en vecka så ringde hon som utsetts till sambons handläggare. Hon yrkade avslag på ansökan. Sambon fick tokspel och skällde ut henne efter noter. Dagen efter ringde sambon upp handläggarens chef och undrade vad som var fel. Han är ju utredd på längden och tvären, ut-och invändigt under tre års tid.

Den personen kunde han i alla fall prata lugnt med. Hon ville ha in mer handlingar från oss. Vi hade bara skickat in läkarutlåtandet (som är tungt och utförligt) och själva ansökan. Nu lämnade vi in hela psykologutredningen som är gjort, samt alla protokoll från arbetsterapeuten. Ville de har mer så kunde vi förse dem med det i efterhand, resonerade vi.

Idag ringde sambons handläggare. Ponera att vi skickade in första papperen den 22 februari. Idag är det 16 mars. Det har alltså inte ens gått en månad sedan första inskicket. Idag ringde som sagt var handläggaren och berättade att de föreslår beviljning.

Ser ni vad jag skriver: BEVILJNING. Detta känns inte sant. Jag får nypa mig själv i armen och tänka att än är det inte klart. Det ska behandlas i nämnden först. Ändå vet jag att det handläggaren föreslår brukar gälla. Vi vet inte när nämnden sammanträder, men jag har för mig att de gör det en gång i månaden.

Det spritter i kroppen, samtidigt som man inte vågar ta ut glädjen i förskott. Men tänk ändå om det är sant. Var det så här enkelt i slutänden? Vi hade förväntat oss en strid på ett par år. Minst!

Sambon har inte jobbat på många år så han får förmodligen det lägsta sjukersättningsbeloppen. (Om det nu blir beviljat.) Vi har räknat på det. Även om det är lågt så blir det ca fyratusen mer i månaden efter skatt. Fyratusen kronor mer! Det är en hel förmögenhet för oss. Fast jag vågar ännu inte tro på det. Jag pendlar fram och tillbaka, kanske, kanske inte, älskar, älskar inte. Som en prästkrage man rycker bladen ifrån.

Håll nu alla tummar och tår. Hade jag rätt när jag sa att 2012 skulle bli vårt räkmackeår? Då var det mest på skoj, eftersom allt gått så tokigt under 2011.