torsdag 11 september 2014

Ovän med vågen

Just nu är jag väldigt less på 5:2. Det går bra med fastan, men viktmässigt har jag hamnat i stiltje. Sedan 18 augusti har jag pendlat mellan 83 och 81 kg. 

Tack och lov har det hänt lite på måttbandssidan så lite ser man ändå att det händer. Under samma period har jag minskat 2 cm i midjan och 2 cm på halsen. Varför mäter jag halsen, kanske ni undrar? Helt enkelt för att den har varit ett av mina stora stötestenar utseendemässigt. Jag har en kort och tjock hals som gjort att jag även som ung varit på många strumaundersökningar, eftersom läkarna reagerat på hur min hals ser ut. Den har inte blivit längre och smalare med åren, kan jag meddela. När jag både gått upp i vikt och fått sköldkörtelproblem så är halsen tjockare än någonsin. Så till min glädje kan jag till och med se att den blivit lite, lite smalare. 

Jag behöver morötter för att fortsätta. Halsmåttet är en sådan morot. Men jag är väldigt ovän med vågen. Jag vet att man kan fastna så här och sedan göra ett rejält hopp. Nu hoppas jag på det för jag vill verkligen under 80-strecket för att orka fortsätta med detta.

7 kommentarer:

Camilla sa...

18 augusti är trots allt inte så länge sedan. Ha tålamod och kör på ett tag till. Passa på att gå ut på sköna höstpromenader innan vintern kommer. Om det inte syns på vågen så är det i alla fall bra för humöret :)

Ruta Ett sa...

Men det händer ju saker och kroppen behöver tid på sig att ställa om sig.
Kör på! Heja! Heja!

Cicki sa...

Camilla: Jag vet. Det är bara jag som alltid är så otålig och vill att allt helst ska ha hänt i förrgår....:-)

Ruta Ett: Jag tröstar mig med det där måttbandet. Så visst händer det saker, men ibland så blir jag bara så less....:-)

Polargrevinnan sa...

Här har du en till som inte gillar vågen. Jag kör 5:2 metoden en gång i veckan men det ger inget resultat. På något vis strular det till sig och den andra dagen finns det inte plats för i almanackan. Tröstar mig med att jag håller vikten.Men tre kilo skall bort
Vi kan sporra varandra. Jag mejlar dig.
Ha det bra.
Kram Viola

Cicki sa...

Viola: Visst ska vi stötta varandra. Jag fastar måndagar och torsdagar de veckor när allt funkar. Fastan fungerar utmärkt. Det är bara vågen jag inte är vän med.....:-)

Smycka sa...

Det viktigaste är att inte ge upp! Man står still ett tag men sen som du skrev så händer det! Du är jätteduktig! Kämpa på! Jag hejjar på dig! Hejja hejja hejja! Kram Ulrica

Cicki sa...

Ullis: Tack. Och du själv är ju så himla duktig med din träning. Jag är grymt imponerad. Kram