Äntligen verkar jag vara tillbaka på ruta ett, det vill säga, vara tillbaka på min vanliga värknivå. Igårkväll var det första kvällen som jag gick och la mig utan den gräsliga värken. Det kändes bra. Jag var rädd ett tag att jag gått in i ett nytt skov. Det vill jag absolut inte. Det räcker så bra som det är.
Så trist - värk är tröstlöst om inga piller hjälper. Det räcker att jag har det nån enstaka gång för att inse vilket helvete det är.
SvaraRaderaKram!
Skönt att höra att du mår bättre! Jag vet att du inte mår bra, men du verkar i alla fall stå ut med din vanliga värk. Min mamma har det precis likadant som du...
SvaraRaderaBloggblad: Jag skulle gärna byta bort den men det är ingen som vill ha den.....:-)
SvaraRaderaAnnika: Man lär sig acceptera den här vanliga. Så säger förmodligen din mamma också. Det är när det blir värre som man på något vis går över gränsen och inte orkar med.
Vad är det för värk som plågar dig?
SvaraRaderaAnna: Jag har fibromyalgi sedan många år tillbaka. Diagnostiserades -93 men hade värk i bra många år före det.
SvaraRadera