I´m back in business

Helt plötsligt har livsandarna återvänt. Jag känner mig mycket piggare, orken har återvänt och idéerna börjar poppa upp i huvudet igen. Det känns helt fantastiskt. Om det är vilan som hjälpt vet jag inte. Kanske de nästan dagliga promenaderna har gjort det. Det troligaste är att det är en kombination av en massa olika saker.

Nu ska jag göra en djupdykning bland tygerna och se vilket projekt och idé som får starta upp det nya året. Imorgon är det tvättstuga så jag hoppas att inspirationen räcker då också.

Keith my idol

När jag var femton år var det Keith jag tyckte var den gulliga. Brian var det ju också, men han drunknade ju och försvann ganska snabbt. Keith fanns kvar. Tyvärr har han ju inte varit så snäll med sin kropp utan experimenterat med både den ena och den andra drogen. I både flytande form och som pulver. Han är inte fullt så gullig nu. Men sjunga och spela gitarr kan han fortfarande.

Här är det han och Ron Wood (som kom efter Brians död) som spelar och sjunger så det ryser i en gammal tant.

Country-Stones

Det är spännande när ens idoler visar nya sidor av sitt musikövande. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att få höra Stones spela country. Ikväll har jag upplevt det.

För mig är musik så mycket och jag tycker om att upptäcka hur många musikstilar influerar varandra. Det blir lite som vad kom först, hönan eller ägget? Är det bluesen som är grunden till den musik vi har idag? Sedan har den vandrat vidare till jazz, country, bluegrass, rock och allt som kommer där efter. Jag tror det är så.

Här kommer i alla fall en country med Stones. Believe it or not.

Mina idoler

För den som läser här är det ingen nyhet att Rolling Stones är några av mina idoler. Svt har varit snälla den senaste veckan och kört tre filmer/konserter med dem. Ikväll körde de en konsert som var inspelad 2006 och sedan klippts ihop till en film regisserad av självaste Martin Scorserse. Oj vad mycket underbar musik jag hört ikväll.

Jag kunde konstatera att jag levt med Stenarna i 46 år, alltså sedan jag var 15 år. Mick är född -44. Då kan ni ju räkna ut själva hur gammal han är nu. Vilken 60-plusare som helst skulle verka löjlig om han/hon studsade runt på scenen som Mick. Men när han gör det så är det bara som det ska vara. När han sjunger "Start me up, I´ll never stop" så är det som om han sjunger om sig själv. Han är som en duracell-kanin som aldrig slutar.

Här sjunger han en blues av Muddy Waters tillsammans med Buddy Gay. Buddy är inte heller någon ungdom. Han är född -36. Men det är ju inget hinder.

I love it

Vår nyårsafton

Även om man inte har det så fett så kan man få en riktigt lyxig nyårsafton. Det hade jag och sambon, alldeles för oss själva. Vi myste hela kvällen.

Willys hade ett jättebilligt extrapris på oxfilé. Eftersom det inte förekommer så mycket rött kött här hemma, så bestämde vi oss för att unna oss det, för en gångs skull. Vi delade den i tre delar för att kunna lyxa till det fler gånger. Mittbiten tog vi rätt på på en gång. Den marinerade vi och helstekte.
Jag var inne på att göra rösti eller något liknande till. Vi har en kokbok med enbart potatisrecept, så den bläddrade jag igenom och hittade detta. Man kokade potatis och mosade. Man kokade även kålrot och morot och spenat. Man blandade en tredjedels potatismos med kålrot, en tredjedel med morot och en tredjedel med spenat. Röran med potatismos och kålrot smaksattes med kanel, den med morot i smaksattes med pressad apelsin och spenatröran med muskot. Sedan la man lager för lager i små skålar som fick gräddas i vattenbad. Det där med kanel kändes ju lite skumt. Men det var oerhört gott. Det här ska vi göra fler gånger. Men nästa gång ska jag råriva kålroten och moroten och inte mosa dem, för att få lite mer stuns i det hela. Jag ska även testa med färsk babyspenat. Samt att jag ska lägga färglagren tvärtom, morot i botten som blir på toppen när man vänder på det hela. Jag lägger ut receptet om någon dag.

Det blev ännu lyxigare framåt natten när vi knäckte en flaska Bollinger. Den hade sambon fått för nästan ett år sedan, som tack för datorsupport. Vi hade lagt undan den för att spara till ett lämpligt tillfälle. Jag föreslog sambons födelsedag, men han ville själv spara den till nyårsafton. Så fick det bli. En riktigt god champange går inte av för hackor. Hade man råd skulle man kunna unna sig det stup i kvarten. Så gott är det.

Det är en ros utsprungen

Vi tittade på Chicago ikväll. När den var slut så zappade vi mellan kanalerna för att se om det var något mer vi ville se. Då var den en konsert med Sting på tvåan. Det var en otroligt vacker konsert. Inte alls den Sting man är van vid. Jag fastnade för hans version av den vackra psalmen "Det är en ros utsprungen". Eftersom jag är en nyfiken rackare så åkte den gamla konfirmationspsalmboken fram för att leta efter psalmens ursprung. Tysk katolsk psalm från 1500-talet. Det går inte av för hackor. Visst är den vacker?

Testing

Det här är en riktig testning. För första gången har jag testat att videofilma med mobilen. Jag lyckade naturligtvis att hålla telefonen fel så ni för lägga huvudet på sned för att se den. Jag vet inte heller hur jag ska redigera den. Så här ser det i alla fall ut ifrån vår balkong på alla nyårsaftnar. Där vi bodde förut såg vi även stadens två officiella fyrverkerier. Där hade vi inglasad balkong så man vågade stå längre ut. Här riskerar man att få en raket i huvudet.