Rent var det här

Vi har dragits med en dålig lukt i några dagar. Runt spisen har det luktat sur korv. Automatiskt tror man att det är något i sopkassen som luktar. Vi källsorterar ju och har en avfallspåse som går till kompost. Den kan få sköna dofter ibland, speciellt på sommaren. Men det var inte den som luktade. Inte denna gången i alla fall.

Nu har vi dragit fram spisen och städat bakom den. Vi har städat i skåpet under diskbänken. Vi har gjort rent köket, nästan från golv till tak. Nu luktar det inte sur korv, utan det ligger mer en doft av rengöringsmedel över köket. Vi har inte hittat källan till den dåliga lukten, men nu har vi i alla fall gjort så rent som vi kan göra.

Det känns faktiskt ganska skönt nu när det är gjort.

Sören Kierkegaard

 Sören Kierkegaard har sagt mycket klokt. Det här är en av mina favoriter.

Om jag vill lyckas med att föra

en människa mot ett bestämt mål,

måste jag först finna henne

där hon är och börja just där.

Den som inte kan det,

lurar sig själv

när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag

visserligen förstå mer än vad hon gör,

men först och främst förstå vad hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper

det inte att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng

och högmodig och egentligen

vill bli beundrad av den andre

istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet

inför den jag vill hjälpa och

därför måste jag förstå att detta

med att hjälpa inte är att vilja härska

utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta

så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kierkegaard

En dikt

När jag häromdagen hittade det där brevet med dikter, började jag fundera och längta efter andra dikter och texter som passerat genom mitt liv. De har stannat kvar, även om de varit bortglömda för en stund. Jag kommer att presentera några av dem, lite pö om pö, här i bloggen. Det är ord som på ett eller annat sätt betytt någonting för mig genom åren.

                                               Liten flicka skriver illa

                                               hennes huvud stavar bra.

                                               Tårarna på kinden trilla

                                               läser inte som hon ska.

                                               Varför stavas allting lika

                                               Halt, det stavas ju som halt

                                               När mor svalt sin morgonfika

                                               läser flickan att hon svalt,

                                               Fast hon vet hur orden låter

                                               - inne- där man tänker allt

                                               skriver flickan "kalt" och gråter

                                               vet ju att hon menar kallt

                                               Ur Bibi Langers bok "Jag vill somna om"

Några nya kuddfodral

 Jag snodde ihop några kuddfodral mellan två beställningar.

Den här kudden är 40x60 cm.

 50x50 cm

30x30 cm

Mer uppgifter finns på hemsidan.


Nu är det en väska som gäller de närmaste dagarna.

Somliga dagar

Den här dikten tycker jag enormt mycket om. Det är så här det kan vara, speciellt om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Somliga dagar

Somliga dagar

går allt så lätt.

Solen skiner

och talen blir rätt.

Spelar man kula

vinner man bums.

Rasten är rolig

och maten är mums.

Andra dagar 

går allt på sne.

Försöka med något

är ingen idé.

Man glömmer och tappar, 

blir sist och sämst.

Man ramlar på gården

och slår sig hemskt.

Nu hoppas jag

på en somlig dag!

Britt G. Hallqvist

Dikt

Jag ska sälja min gamla mobiltelefon. Så igår höll jag på att leta efter användarhandboken. Då hittade jag ett brev från en vän från förr. Ett brev med dikter. Här kommer den första:

Örfil

En örfil
kommer flygande
och slår mig hårt
Jag vet inte
vad jag har gjort

Siv Widerberg

Dagens kommentar

Sambon har under en tid hjälp en kompis att fixa till hans gamla bil. Den ska nu säljas och sambon ska även hjälpa till med den saken eftersom kompisen jobbar så mycket. Det är en liten bil, lite halvskruttig men fullt fungerande. Priset är satt på vad vi tror är en lagom nivå, 16 000:-. Ändå kommer ett sånt här telefonsamtal:

"Jag har inte sextontusen. Vad blir slutpriset?"

Tror de att man är dum eller?

Sidebord av lampskärm

Jag tittar troget på Äntligen hemma. Ibland har de fina idéer man kan plocka upp och utveckla själv. Igår gjorde Carin sidebord av gamla lampskärmar. Det var en toppenfin idé tycker jag. Här har ni länken om fler än jag är intresserad av att se hur hon gjorde.

http://www.hemmakanalen.se/1.2338714/2011/10/26/sa_gor_du_karins_lampbord

Stickfodral

Det har blivit lite sytt nu med all vindsröjning och en del andra saker. Men nu är jag på G igen.

Det här är ett stickfodral som jag sytt på beställning. Yttertyget är ett 70-tals tyg som dottern köpt. Hon spände upp en del av det till en tavla. Jag sydde två stora kuddar åt henne av resten. Det blev några restbitar kvar. Som nu fått räcka till ett stickfodral. Det finns lite smått kvar som troligtvis kommer att bli små necessärer eller liknande.




Jag älskar den här färgen just nu, så den valde jag till fickorna. Nu är det bara att hoppas att kunden är lika nöjd som jag själv känner mig.








Hopvikt tillstånd.

Så mycket bättre

Eftersom vi var på fest igår så spelade vi in Så mycket bättre. Vi tyckte mycket om programmet som sändes förra året, så förhoppningarna är nu att det ska bli lika bra den här gången. Jag gillar konceptet att man tolkar varandras musik.

Jag har fyra av mina favoritartister med i år. Det känns bra. Tomas Ledin och jag har ett långt musikaliskt kärleksförhållande. Jag älskar hans texter. Han kan med enkla ord få fram något som de flesta kan känna igen sig i. Jag har flera favoriter. "En del av mitt hjärta" är en av dem. Jag har mycket starka minnen till den låten.

 

Vem kan inte tycka om Eva Dalgrens finstämda och kärlekfulla musik. Det är bara hon som kan sjunga dem just på detta sätt. Eva finns också i skivhyllan.

Lena Ph finns inte i skivhyllan. Jag förstår inte varför egentligen. Det har väl bara inte blivit av att köpa någon platta av henne. Men jag tycker hemskt mycket om det hon gjort. "Det gör ont" har en alldeles speciell plats hos mig. Det är kopplat till min fibromyalgi. När det var Reumaår för något år sedan, så valde man "Det gör ont" till vår (Reumatikerförbundets) signaturmelodi. Det gör faktiskt ont att ha reumatism och fibromyalgi.

Om man är i min ålder så har man på något vis ett förhållande även med Mikael Wiehe. I alla fall har jag det. Just denna visan är kanske i snyftigaste laget. Jag kan ändå inte låta bli att tycka om den.

Jag tycker också om E-type, Laleh och Timbuktu. Men jag har inget musikaliskt kärleksförhållande med dem.

50-års kalas

 Vi var på 50-års kalas igår. Det var en av våra bästa vänner som fyllde år. Så himla trevligt vi hade. Det var öppet hus, så vi slank in vid femtiden. Då var de flesta redan där. Vi festade till klockan var tre inatt. Det är helt makalöst hur tiden kan rinna iväg när man har kul.

Det var ett stort ålderspann på festdeltagarna. Det gillar jag. Den äldsta var jubilarens svärfar som har fyllt 85 och den yngsta var jubilarens yngsta dotter som är 15 år. Sedan var åldrarna allt däremellan. Oavsett ålder så hade alla lika trevligt och umgicks över alla åldersgränser.

Eftersom Sus är nästan lika galen i tyger som jag så var det självklart för mig att hon skulle få något sytt av Josef Franktyget. Så här blev det. En brödkorg och två värmeljushållare. Det blev väldigt bra, tycker jag.

Vi borde vara på fest oftare för oj så otränad man är. Dagen har gått i lojhetens tecken. Nästan hela dagen. För någon timme sedan fick vi dock varsitt städryck. Jag tog mig an köket, medan maten puttrade på spisen. Sambon tog ett tag i badrum och hall. Det behövdes verkligen.