När jag var femton år var det Keith jag tyckte var den gulliga. Brian var det ju också, men han drunknade ju och försvann ganska snabbt. Keith fanns kvar. Tyvärr har han ju inte varit så snäll med sin kropp utan experimenterat med både den ena och den andra drogen. I både flytande form och som pulver. Han är inte fullt så gullig nu. Men sjunga och spela gitarr kan han fortfarande.
Här är det han och Ron Wood (som kom efter Brians död) som spelar och sjunger så det ryser i en gammal tant.
CITAT om vad som får brännas
21 timmar sedan
3 kommentarer:
Jag gillar Keith också... Fast, jag måste erkänna att jag gick och lade mig igår mitt i Shine a light. Jag tackar min förkylning som jag fick som nyårsdagspresent för det. Stones är makalösa, det finns ingen eller inga som dem. De är en match made in heaven som de säger på engelska :)
Haha! Kunde inte sova inatt och zappade framför tv.n. Såg "Stenarna" och tänkte på dig, undrade om du såg porgrammet. Och det gjorde du ju!
Shirouz: Då måste du varit väldigt dålig. Det var en kanonkonsert. Tänk om man någon gång kunde få uppleva dem i verkligheten.
Det var en del inklippta intervjuer från de första åren. Då fick en 20-årig Mick frågan om han såg sig själv fortfarande hålla på med detta som 60-åring. På fullt allvar svarade han "Yes". Tänk så rätt han fick. De måste ha väldigt roligt för att vilja fortsätta år ut och år in. A match in heaven är ett bra uttryck för dem.....:-)
Cina: Jag gjorde ju det.....:-) Det var toppen.
Skicka en kommentar