Våra kära bortgångna

Det här med Allhelgonahelgen är en helg som bara passerar här hos oss. Fast jag känner mig lite tom att det är så. Jag känner mig lite släktlös på något vis. I mitt gifta liv så åkte vi runt och satte ljus på mammas grav och på fd makens farmor och farfars gravar. Det var fint och stämningsfullt.

Numera i mitt samboliv så har både jag och sambon vår släkt så utspridda att det inte blir av. Sambons föräldrar ligger på Skogskyrkogården men att försöka ta sig dit den här helgen är nästan lögn att misslyckas. Köerna till parkeringarna är oändliga. Min mamma ligger på en kyrkogård i Sundsvall, mamma E och min farmor och farfar ligger i G:la Uppsala respektive Uppsala. Min släkt på mammas sida finns i södra Dalarna och sambon släkt finns i västra Dalarna.

Då känns det rätt meningslöst att försöka göra något av denna helg. Naturligtvis finns våra bortgångna kära hos oss i tankarna. Men det behöver vi inte en helg för att de ska finnas där. De är ju med oss ändå.

Fast tomt känns det, det går inte att komma ifrån.

Knäppaste katten

Elvis är riktigt knäpp ibland. Nu ligger han i soffan och snurrar runt och jagar sin egen svans. Ibland biter han till för hårt och då skriker han. Man kan inte tro att han är en kattherre i sina bästa år. Han beter sig som en kattungen.....:-)

Liten väska

Häromdagen när jag inte visste vad jag skulle sy så kom den här till. Det svartvita tyget är ett återanvänt retrotyg i bomull. Jag använde en bit som jag vek dubbel. Därför är det olika mönster på sidorna. Tyckte det blev lite roligare så.








Den är ca 24 cm hög, 25 cm bred och botten är 10 cm. Remmarna är 50 cm vilket innebär att det går att bära den både på axeln och i handen.










Inuti är det fyra fickor. En dubbelficka, där den ena har blixtlås. Sedan är det en stor ficka och en mobilficka. Väskan stängs med magnetlås.

Du hittar pris och större bilder på hemsidan.

Seeegt

Idag har jag inte fått ett endaste dugg gjort. Jo, jag har kört igång diskmaskinen. Strongt! Två nätter i rad har jag haft svårt att slappna av och kunna somna. Så både igår och idag sov jag alldeles för länge. Sådana dagar kommer jag helt ur rytmen. Om en timme ska jag iväg på vattengympan.

Men jag ska i alla fall försöka hinna sy klart väskan jag började på igår. När jag inte kunde sova inatt så funderade jag på olika idéer till badrumsförvaring. Ska testa sedan få se vad som funkar. Det får bli imorgon. I morgon är en annan dag.

Åsnan mellan en massa hötappar

Idag är en sådan där dag som sällan inträffar i det här hushållet. Det är så att jag vet inte vad jag ska sy! Idéerna är många och jag har svårt att bestämma mig. Ska jag sy en liten kasse av det svartvita tyget och fodra med knallrosa? Eller ska jag sy stora sittkuddar av det blå och det limegröna linnetyget? Eller kanske rent av påsväskor av linnetygerna med färggranna foder? Är det någon som vill gå omkring med en limegrön väska?

Funderingarna är många. Vi får väl se vad jag kommit fram till innan kvällningen.

Presentutdelningen avslutad

Nu har jag dragit vilka som vunnit de olika presenterna. Grattis till er tre.

Det har varit kul att fylla två år och få vara med och dela ut presenter. Hoppas de kommer till användning och glädje.

Carita vann påsväska.











Beckis vann necessären.








Erika vann miljökassen. Här hittar du hennes blogg och inlägg.











Alla tre är kontaktade och får sina saker så fort jag fått en adress att skicka till.

Min dag

Nu känner jag mig riktigt nöjd med min dag. Jag tog mig en syfri dag för att hinna med lite annat. Det har jag verkligen gjort, både det jag planerade plus lite till.

Jag har betalat räkningarna (usch), vattnat blommorna, matat surdegarna, rensat och plockat ihop bland tyghögarna och varit på en promenad med sambon. Sist, men inte minst, så har jag röjt ur i klädkammaren. Jag var stenhård när jag provade alla kläder. De som kändes som "nja, jag kanske kan ha den ett tag till" åkte iväg. Annars brukar jag spara sånt ifall att......Nu är det en kasse som ska till loppisen, en kasse som ska omvandlas till något annat och två hemstickade tröjor som jag ska riva upp och sticka vantar och mössor av.

Det gladde mig extra mycket att jag fortfarande kan ha min fina mintgröna moccakavaj. Dessutom kunde jag fortfarande ha en brun, damig dress som jag tyckt extra mycket om. Den har jag ett kul minne med.

Jag skulle prata inför valda delar av socialdepartementet. Bengt Westerberg var socialminister och vi lobbade för det som så småningom kom att bli assistansreformen. Då bodde jag i Sundsvall så det var flyg som gällde. På den tiden bjöds man på frukost på planet. Naturligtvis så spillde jag ut kaffet. Jag hann hicka till och tänka att det var ju tur att dräkten var brun. Men en flygvärdinna räddade mig med några servetter så jag klarade faktiskt kläderna och slapp skämmas över min klumpighet......:-)

Tunikan

Så här blev tunikan som jag svor ve och förbannelse över. Men jag är mycket nöjd med slutresultatet och tror det kommer att bli ett favoritplatt.

Jag som är så himla modemedveten (inte) har fått till det riktigt perfekt den här gången. Rutigt är inne, rött är inne, tunika med rynk och gummiband här och där, är också inne. Det var väldigt omedvetet när jag planerade denna sömnad. Fast lite modemedvetenhet har jag kanske kvar i alla fall. Förr var jag ganska duktig på sånt, men nu när jag går hemma hela tiden så bryr jag mig inte på samma sätt. Jag tycker fortfarande att det här med kläder är kul.

Snart ska jag börja röja i klädkammaren. Den börjar bli överfull. Det är med ångest i hjärtat jag gör det, för det hänger en hel del snyggt och egetsytt där som jag tyvärr inte kan ha längre. Det får omvandlas till något annat eller så lämnar jag det på loppisen.

Uppdaterat: Favoritplatt=Favoritplagg

Första och andra inlägget

Här kommer de två första inläggen. Det visar på hur fundersam jag var över mitt eget beslut att börja blogga. Idag är bloggen en del av mitt liv. När det händer något eller en tanke far igenom mitt huvud så tänker jag ofta; "Det här ska jag blogga om". Jag tror det är ett vanligt fenomen hos oss bloggare.....:-)

Tänk så många fina bloggar jag har hittat till och så många fina vänner jag fått under de här två åren. Det känns helt fantastiskt. Just nu kan jag inte ens tänka tanken på att sluta blogga.

I första inlägget så skriver jag att jag aldrig ens tänkt på att göra en hemsida. Idag har jag en sådan som jag är mäkta stolt över.

I det andra inlägget så skriver jag om varför man bloggar. Är det för att bli bekräftad? Jag tror det är ett behov som de flesta av oss har. I alla fall vet jag med mig om att jag har ett visst bekräftelsebehov.

Så nu siktar jag på ytterligare ett år med bloggen. Men vi ses ju innan dess. Förmodligen redan senare idag.....:-)

Grattis till bloggen 2 år

Idag fyller bloggen två år. Det firar vi ordentligt. Missa inte sista chansen till att få en födelsedagspresent. Här hittar du presentutdelningen. Utlottningen avslutas kl 24 inatt.

Pilsneraxlar och gubbmage

Jag håller på att sy en tunika till mig själv. Med ett nytt mönster som jag inte testat tidigare. Så det har blivit mycket sprättande, mycket omklippande, många omsyende och massor med svordomar. Det är ju självaste den att man inte kan ha en normal kropp. Jag drar storlek 44 vid mittenpartiet, resten av mig är en 36:a. Jag kanske ska vara glad ändå att jag kan sy för det är svårt att hitta konfektion som funkar. Det är ofta jag får ändra både här och där. Nu är det bara lite fållandet kvar så förhoppningsvis kommer det bildbevis imorgon.

Jag borde även hunnit med att vattna blommorna, matat surdegarna och betalat räkningar. Det får bli imorgon. Det känns viktigare att få tunikan klar.

När skönheten kom till oss

Förra söndagen kom den här skönheten och hälsade på oss. Här sitter hon i morfars knä. Ni skulle se hans dyrkande blick när han tittar på lilla Melina fyra månader.
















Här leker vi diva och ligger på soffan. Själv är hon som en gosig chokladpralin.

Hon var på ett strålande humör hela söndagen och skrattade mest hela tiden. Hon till och med fick till ett sånt där lite kiknande skratt när vi lekte och sjöng "Prästens lilla kråka".