Cickis designblogg

Syglädje

2012-01-28T19:00:00.000+01:00

När jag gick i sexan satt jag en hel termin och försökte lära mig sy snygga knapphål för hand. Jag fick aldrig godkänt på det. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag ha en symaskin som kunde sy knapphål. Jag tror knappt det var uppfunnet med sådana maskiner då, så jag var nog väldigt nytänkande.

Självklart kunde min första symaskin sy snygga knapphål. Det kan även den kära Berninan som jag har nu. Men jag har inte varit riktigt nöjd med dem på slutet. Så min glädje blir enorm idag när jag upptäcker att symaskinsdoktorn fixat till det också.

Han är min idol. Snart dyrkar jag marken han går på.

Och kjolen blir så fin och jag njuter i fulla drag. Med symaskinen och stereon på högsta varv och volym.

Egen tid

2012-01-28T13:05:00.000+01:00

Idag har jag kvalitetstid med mig själv. Jag är ensam hela dagen. Det är jätteskönt, eftersom det sker så sällan. Sambon är och hjälper en kompis med hans dator. Eftersom vi vet hur omständig han är, så räknar vi inte med att sambon är hemma igen förrän någon gång i natt.

Vad ska jag då göra? Naturligtvis ska jag sy. Jag håller ju på med den roliga kjolen. Självklart så mikrovärmer jag några rester för att slippa laga mat.

Dessutom får jag välja TV-programmen alldeles själv. Så klockan åtta knäpper jag på trean och tittar på Änglar och demoner med Tom Hanks. Efter den så blir det femman som sänder filmen Babel med Brad Pitt och Cate Blanchet. Kan det bli bättre än så här?

Pojkarna från Ånge

2012-01-27T13:17:00.000+01:00

Jag gillar verkligen Takida. Allt de gjort är bra, enligt mig. När vi var uppe i Sundsvall i höstas så var de med på en festival som jag tror de själva initierat till, Ljunganrocken. Vad jag önskade att vi hade haft råd att åka dit, när vi ändå var så nära. Men någon gång ska det bli av att se de live i alla fall. Det har jag lovat mig själv.

Den här låten kom för ett antal månader sedan. När jag hörde den första gången blev jag alldeles tagen. Den är bara så bra. Och jag har ännu inte ledsnat att höra på de. Så här får ni ett smakprov på de duktiga pojkarna från världsmetropolen Ånge.

Off season

2012-01-25T15:51:00.002+01:00

Idag har jag köpt badskor!

Synörd

2012-01-24T23:32:00.000+01:00

Jag är nog en riktig knäppgök när det gäller att sy. Ju svårare, desto roligare, är mitt motto. Det ska vara riktiga utmaningar.

Jag brukar säga att man inte ska utmana mig. Risken är stor att jag antar utmaningen. På grund av denna åkomma har jag därför lärt mig åka slalom på äldre dagar, krypit runt i trånga grottor, lärt mig lite av bergsklättringens grunder, promenerat på glödande kol, med mera.

Nu när jag inte kan göra sådana saker så ser jag fram emot sömnadsutmaningar. Just nu har jag en sådan på gång. För en dryg vecka sedan skrev jag att jag var så nöjd med en morgonrock jag sytt på beställning. Samma beställare har även beställt en kjol till sig själv. Samma sak gäller här, sprätta sönder en välanvänd kjol och använd den som mönster och förebild.

Den kjolen är bara så häftig. Kanonsnygg. Och en enorm utmaning att sy. Det är veck och vikningar och fickor och ficklock och garneringssömmar i en underbar blandning. Ett rent konstverk i design. Snart har jag sprättat allt klart och får börja lägga ut bitarna på tyget. Sedan är det bara att sätta tänderna i det hela. Räkna ut hur man ska lösa olika detaljer på snyggaste sätt. Det är bara så himla kul.

Jag vet, jag är inte riktigt klok!

Sötnosar

2012-01-23T16:25:00.000+01:00

De här små burkseten ska snart få flytta till The queen of Järvastaden.

Den lilla burken är ca 4 cm hög och den stora burken är ca 10 cm hög.

Perfekt att ha lite smått och gott i.

Det här gråsvarta tyget är ett återanvänt tyg.

Här hade jag lite kvar av ett tyg sedan jag sydde väskor och necessärer till två bridgespelande damer, Spader Madame och Polargrevinnan.

Det var kul att jag fick användning av mina gamla knappar som satt på en spetsklänning jag hade. Det var på det glada sextiotalet när jag och bästa väninnan drömde om att öppna en boutique, där vi skulle designa och sy kläder för försäljning.

Kärlek och skav

2012-01-21T19:57:00.000+01:00

Renskav med lök och svamp har en speciell plats i vår familj. Det var den rätten jag bjöd sambon på vid vår alldeles första dejt. Den gången när han skulle laga min dator, men som ledde till något helt annat.

På måndag firar vi tolv år tillsammans. Vi blev ju ett par från första dejten och flyttade ihop fyra dagar senare. Varför vänta när man träffat sin andra hälft?

Vi kunde inte vänta nu heller, utan vi firar idag istället. Eller så var det jag som tog lite fel på dag? Hur det egentligen var med det får ni inte veta........:-)

Så här serveras det idag i alla fall renskav med lök och svamp och glas rött till.

Politik eller inte

2012-01-19T14:58:00.000+01:00

Det har väl inte undgått någon att det pratas mycket politik just nu. Vem som har sagt vad, och när han eller hon har sagt det? Så låter det hela tiden på nyheterna och den ena sensationen efter den andra skriks ut på kvällsblaskornas löpsedlar.

Jag brukar inte skriva så mycket om politik här på bloggen. Det ska möjligtvis ha varit någon gång när det rör handikapp-eller skolfrågor. Då har jag svårt att tiga stilla. Men att jag inte berör så mycket politik här i bloggen, innebär inte att jag inte är politiskt intresserad. För det är jag. Jag kan till och med säga att jag är mycket intresserad av politik. Det kanske följer i spåren efter mina år i handikapprörelsen. För där handlar det mycket om politiska frågor.

För mig handlar hela livet om politik. Vi berörs av det dagligen. Så den som säger att han eller hon inte är intresserad av politik, att det inte rör honom eller henne, vet jag inte hur den personen tänker. Den personen som tycker, så måste leva i någon egen liten glasbubbla och vara totalt omedveten om vad som påverkar våra liv.

Rent ideologiskt så brukar jag säga att jag är övertygad om att det är jag som rår över mitt eget liv. Jag styr upp och ser till att vissa saker händer för att på det viset påverka mitt eget liv. Men vissa saker kan jag ju inte styra över. Inte helt och hållet, i alla fall. Det är här den politiska påverkan kommer in.

För mig är politik någon som påverkar oss alla, här och nu, mitt i livet. Det är politik hur våra matpriser ser ut, hur mycket det kostar att anlita vården, hur vi blir omhändertagna i vården. Det är politik om hur våra löner och pensioner ser ut, om hur våra barn har det i skolan, hur vår miljö ser ut. Allt påverkas mer eller mindre av den politik som förs i landet. Vissa saker påverkas även av vilken politik som förs i andra länder ute i världen.

Jag har inte mycket till övers för så kallade "soffliggare". Den som väljer att inte rösta, har inte heller sedan rätt att beklaga sig över hur det blev. Den rätten har man gett upp i och med att man väljer bort sin rösträtt. Det är en rättighet vi har och som vi ska utnyttja. Om man inte hittar något bra alternativ att rösta på, så anser jag att man ska hellre rösta blankt än inte alls. Då har man i alla fall på det viset, visat att man är missnöjd.

Det som skrämmer mig nu är, att ledaren för det som tidigare var landet största parti står och ljuger oss väljare rätt upp i ansiktet. Inte bara en gång, utan om och om igen. Det är respektlöst. Vi väljare är inga dumhuvuden. Vill man ha vår röst ska man också förtjäna den.

Så tycker jag i alla fall.

Påfylld och avtappad

2012-01-18T19:00:00.000+01:00

Idag har mina väninnor varit här på lunch. Det är alltid så himla trevligt att ses. Vi har pratat om det mesta. Vännen U berättade om sin USA-resa, vännen E läste en bokrecension hon skrivit och jag och vännen M pratade mode och tyger. Precis som en ~~tantträff~~ tjejträff ska vara. Efter sånt blir man påfylld mentalt.

Men jag blev snabbt avtappad igen eftersom jag och sambon gjorde en shoppingrunda på eftermiddagen. Fast det var en mer fysisk avtappning. Det var ju "löning" idag så skåpen gapade tomma. Nu är det fullt igen och glädjen efter tjejträffen finns kvar i kroppen.

Synkontroll

2012-01-16T18:13:00.001+01:00

Idag har jag varit till optikern. Jag har ju märkt att jag fått en kraftig synförändring på höger öga. Det har gjort mig orolig och jag tänkt starr och en massa andra hemskheter.

Nu var det inte fullt så farligt. Mitt högeröga har hittills varit det friskaste med enbart vanliga åldersförändringar. Men nu har jag fått ett kraftig brytningsfel på det. Det vänstra, som jag tidigare haft ett lätt brytningsfel på, har istället blivit lite bättre. Knepigt. Jag har även ett litet övertryck på vänster öga. Det ska följas upp en gång till innan vi bestämmer om jag måste till ögonläkare eller inte.

Men i alla fall så har jag nu provat ut nya glasögon. Man fick tre par för samma som ett par. Så nu ska jag ha ett par progressiva att ha när jag behöver se på både långt och kort håll. Ett par närprogressiva att ha när jag tittar på TV, sitter vid datorn eller vid symaskinen. Och ett par vanliga hederliga läsglasögon för kvällsläsningen.

Det var förhållandevis billigt också. Strax under femtusen. När jag bytte glas i mina gamla progressiva så kostade enbart glasen lika mycket. Det var för åtta-nio år sedan. Så att glasögon blivit billigare får vi väl tacka alla lågpriskedjor som är med och konkurrerar.

En vanlig söndag i januari

2012-01-15T13:56:00.000+01:00

Igårkväll hade jag verkligen ont. Det var förmodligen gardinhägningen som utlöste det. Jag har svårt att ha armarna ovanför huvudet. Dessutom har jag haft rätt ont den senaste tiden. Jag tror det är det knäppa vädret som spökar. Så jag gick och la mig tidigare än vanligt. Älsklingen frågade om han skulle smörja mig med hästliniment. Det fick han göra och jag somnade som en stock.

Jag har sovit elva timmar inatt. Visserligen inte i ett sträck. Jag har varit uppe och sprungit fyra-fem gånger på den tiden. Tror ni jag är utvilad. Nej då, inte det minsta. Tänkte att man någon gång skulle få uppleva den känslan. Men det verkar inte så för gamla värkiga kärringar. Idag ska jag i alla fall baka linfröbullar. Det är lite tomt på matbrödsfronten i frysen.

Nu är glada julen slut, slut, slut!

2012-01-14T19:16:00.000+01:00

Eftersom jag var sen med att plocka fram adventsakerna så tyckte jag inte det gjorde så mycket om jag också blev sen med att ta ned dem. Men nu är julen i alla fall över här för den här gången.

Jag har sytt om ett par gamla gardinerna som jag satt upp i köket. Det blev jättefint. Det är så fantastiskt att ha en man som man kan fråga om råd när det gäller gardinerna. Och veta att han är intresserad av ämnet och ger ett ärligt svar. Samma sak när jag ska köpa kläder. Han svarar ärligt om jag ser tjock ut i ett plagg eller inte. Han ger inte ett svar som han tror jag vill ha, utan han säger ärligt vad han tycker, när jag frågar. Det uppskattar jag verkligen.

Min kära symaskin

2012-01-13T19:35:00.000+01:00

Nu är den kära Berninan hemma hos mamma igen. Billigt blev det också. Mindre än niohundra kronor. (Allt är relativt.) Det bästa av allt var att jag hade pengar till det och slapp grubbla och fundera över hur jag skulle lösa det hela.

Nu ska den gamla Husqvarnan smörjas in och få vila lite grand. Berninan tuffar som ett tåg nu, enligt symaskinsdoktor Andersson. Han har pysslat om Berninan förr. Han är min idol.

Något att läsa varje dag

2012-01-12T18:04:00.000+01:00

Apropå gårdagens inlägg. De här kloka orden fick jag från Ruta Ett som i sin tur hittat de på en annan sida. Hädanefter ska vi läsa dessa ord varje dag tills de sitter naturligt i ryggmärgen.

Något att tänka på.

Du skall tro att du är något.
Du skall tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du.
Du skall veta att du är lika bra som alla andra. Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta de som är bättre.
Du skall tro att du är lika klok som alla andra, ibland klokare.
Du är inte förmer än andra men du är enastående som alla andra.
Du vet mer än andra, ibland.
Du duger till mycket.
Du skall skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri.
Du skall tro att många bryr sig om dig.
Du skall tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.
Varför.

För att du är någon som behövs!

Eget skryt luktar inte illa

2012-01-11T14:09:00.000+01:00

Apropå ordet Utvecklingsbar så märker jag ofta hur jag fortfarande utvecklas med min sömnad. Även om jag sytt i stort sett hela mitt liv så är ju det här med väskor och andra prylar ett relativt nytt kapitel i min sömnadskunskap. Förr var det ju mest mina och barnens kläder jag sydde. Jag har visserligen sytt lite till fd maken och även till sambon. Men väskor och liknande hade jag aldrig sytt förrän jag började med det här för ca fyra år sedan.

Jag brukar inte ta emot beställning på klädsömnad. Helt enkelt för att det är krångligt med provning och en oro att det inte ska bli som beställaren tänkt sig. Men före jul tog jag på mig en beställning av en klänning/morgonrock. Det var en tjej som beställde det till sin mormor. Jag tog på mig det för att jag skulle få en gammal favoritklänning att använda som mönster. Nu är den färdig och jag blir själv så grymt imponerad över hur bra den blev. Perfekt sydd rakt igenom, varenda detalj. Då blir jag så stolt över mig själv. Jag blir så glad när jag kan känna det så över något jag gjort.

Så även vid min ålder är man utvecklingsbar. Det sker varje dag på ett eller annat vis.

Om någon undrar så har jag skakat av mig Jante för länge sedan.......:-)

Vackert ord

2012-01-10T22:01:00.000+01:00

Jag har hört ett otroligt vackert ord ikväll. I och för sig inget nytt, ord men ett mycket klokt ord. Sagt av en klok kvinna i dansbandet Häggarna.

UTVECKLINSBAR!

Visst är det fint? Det innebär att vi alla är utvecklingsbara, var och en på vårt eget sätt.

Min sömn...

2012-01-10T10:15:00.000+01:00

...den är som den är. För ett antal år sedan hade jag fruktansvärt stora problem med sömnen. Jag var mer eller mindre helt knäckt av att inte få sova riktigt en hel natt. Men så fick jag min snarkapparat som gjorde att det blev bättre. Jag fick även en ny värkmedicin som gjorde underverk. Helt plötsligt kunde jag få sova sju timmar i ett streck. Det var underbart.

När vi fick de nya sängarna i höstas så blev det ännu bättre. Jag kände att nu orkar jag uträtta underverk. Nästan i alla fall.

Tills nu. Eller rättare sagt sedan före jul. Vissa nätter är jag uppe och springer en gång i timmen. Andra nätter är som den här natten. Efter fem timmar sömn vaknade jag och kunde inte somna om. Jag blev hungrig så jag testade med att gå upp och äta och hoppades somna om igen. Jag behöver alltså åtta till tio timmars sömn för att vara okej. Men inte lyckades det. Då började jag få ont av att ligga och då är det lika bra att kliva upp. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe. Kanontrött men kan inte sova. Kanske det kan bli en sväng ner i sängen i eftermiddag.

Jag vet varför det är så här. Mina axlar har fastnat någonstans under öronen. Jag drar ner dem och försöker slappna av, men de åker upp dit igen. Jag är spänd som en fiolsträng. Ändå smorde sambon in mig med hästliniment igår kväll och jag somnade så skönt. (Tack, Mångmamma för det tipset.)

Jag vet också varför axlarna sitter där de sitter. Det stavas P.E.N.G.A.R. Tänk om man kunde leva på kärlek och surdegslimpa. Så bra allt skulle vara då!

Inget hopplöst fall

2012-01-09T18:13:00.000+01:00

Idag har jag varit och lämnat i symaskinen. Det var ett glatt besked. Det verkar inte bli så dyrt. Jo, runt tusenlappen men jag hade befarat betydligt mer. Så det är som ett tungt ok fallit ifrån mina axlar. Tack vare en god vän och bra reaförsäljning så har jag de pengarna säkrade. Det känns bra.

Jag var och hälsade på i en alldeles nyöppnad quiltbutik här i stan. Kul att vi fått en sådan. Hoppas det går bra för henne. Nu har vi en quilttidning som ges ut här och en quiltbutik. Vi kanske blir en riktig lapptäckesstad till slut.....:-) Idag fick hon sälja lite dragkedjor till mig som hon hade som premiärerbjudande. Sånt går alltid åt här.

Jag var även och beställde tid hos optikern. Nästa måndag ska jag dit. Jag är lite orolig för min syn för den har försämrats markant och väldigt plötsligt. Så vi får väl se vad de säger. Direkt Optik hade ett erbjudande om gratis synundersökning hela januari. Det gäller att utnyttja sådana erbjudanden.

Jag har fyllt på med mer reavaror, så kika gärna in.

Ännu mer rea

2012-01-06T13:55:00.000+01:00

Jag fyller på med fler rea-varor eftersom. Kika gärna in lite nu och då.

Mer rea

2012-01-06T01:00:00.000+01:00

Nu har jag fyllt på med lite mer reagrejer.

Januarirea

2012-01-05T17:31:00.000+01:00

REA

Jag måste få lite mer plats här hemma för nya produkter. Så nu rear jag ut alla julsaker plus en hel del annat. Du hittar julsakerna här och de andra reasakerna hittar du om du klickar här.

Väst och nipperask

2012-01-03T16:56:00.000+01:00

Nu har jag blivit klar med Melinas julklappsväst. Jag var alldeles för optimistiskt tidsmässigt när jag började med den här. Så hon får den nu istället.

Jag har stickat den i ett garn jag fyndat på en loppis, Jakobsdals Bali. Det var ett kul sätt att sticka den här västen på. Man började med bakstycket och stickade sedan allt i ett stycke. Kanterna virkade man sedan på. Den är verkligen jättesöt och kommer förhoppningsvis att bli fin på världens vackraste lilla tjej.

När jag inte hade någon symaskin så var jag ju tvungen att pilla med något annat. Den här asken har funnits som idé ett tag i mitt huvud. Idén kommer från min egen nåldyna som är gjort i något tunt trä, som en svepask.

Nu jobbar ju inte jag i trä så det fick bli i mitt arbetsmaterial istället. Det mesta är helt handsytt. Men när jag väl fick igång Husqvarnan så har jag sicksackat kanterna på maskin. Resten är handsytt.

Vad kallar man en sådan här ask? Nipperask, får jag upp i mitt huvud. Men jag misstänker att det är ett gammalt ord. Det är väl ingen som vet vad nipper är idag. Utom då de som är i min ålder.

Den är i alla fall till salu. Jag ska göra några fler innan jag lägger ut dem på hemsidan. Det vore bra om jag kunde få lite kommentarer om det här är något jag ska satsa på. Och vad tar jag i så fall betalt för en.

Jag började göra den för att ha något att göra. Samtidigt ger det mig en möjlighet att ta rätt på spillbitar, vilket jag har gott om. Så jag är osäker på vad jag ska ta för pris. Gissar att det kan vara något mellan 50:- och 100:-. Vad tycker Du?

Symaskin

2012-01-02T17:03:00.002+01:00

Symaskinsdoktorn har semester till 9 januari. Tur att Husqvarnan fungerar. Den kanske behövs motioneras lite.

Tack till Jan

2011-12-31T17:55:00.000+01:00

Räkmackeåret har redan börjat, lite i alla fall. Med tips från en syende kompis, som har en händig man, så har sambon nu fått svärmors gamla Husqvarna att köra framåt i alla fall. Alltid något. Tack Jan, för tipset!

Jag ska ändå åka till symaskinsdoktorn med Berninan på måndag. Jag vill i alla fall höra om det går att laga den och vad det i så fall ska kosta. Husqvarnan är bra men syr inte lika snyggt som Berninan.

Gott Nytt År

2011-12-31T13:42:00.000+01:00

Nu stänger vi snart dörrarna för skitåret 2011. Istället släpper vi in det nya året.

Det året då allt går vår väg,

då vi lyckas med allt,

då pengarna rullar in och fyller våra börsar.

Det året då inga sjukdomar finns,

då allt är bara ljust och glatt.

Själva glider vi runt på en majonnäsklick bland de andra räkorna.

Välkommen 2012,

RÄCKMACKEÅRET

Suckar tungt

2011-12-30T17:55:00.000+01:00

Eller mitt fel, egentligen. Just nu förbannar jag mig själv så in i vassen. Gråten sitter i magen. Min symaskin gick sönder ordentligt vid fallet! Skulle sy idag och det visar sig att någonting har bockats till. Nålen går inte ner i sitt hål. Något är snett. Jag ser tusenlapparna virvla förbi. Det här var inte det vi behövde just nu. Dessutom har jag en beställning liggandes. Jag behöver även sy både kläder och annat till mig själv till ett visst tillfälle. Jag behöver maskinen nu!

Valet står nu mellan att reparera symaskinen eller handla mat. Egentligen är det ett lätt val. Laga symaskinen. Det är den som ser till att vi får mat på bordet.

Dessutom ville inte svärmors maskin idag. Den vill bara köra bakåt. Så den behöver också en rejäl genomgång av symaskinsdoktorn. Jag får ta en sväng till honom på måndag. Min maskin måste bli lagad i första hand.

Mecka symaskin

2011-12-30T14:27:00.000+01:00

Igår roade vi oss att mecka med symaskiner. Vi lagade en och hade sönder en annan.

När vi röjde på vinden tidigare i höst, så tog vi ner svärmors gamla symaskin. Den har inte varit igång så länge jag funnits i familjen och långt före det. Så vi var helt medvetna om att den kanske inte fungerade. Igår tog vi itu med den. Vi började med att försöka köra den. Visst gick den igång, till och med lampan fungerade. Men den matade inte och undertråden trasslade sig. Så vi satte igång att skruva, olja in där det gick att olja. Skruvade lite till och oljade ännu mer. Läste instruktionsbok och rattade och knappade. Framför allt så gjorde vi ren den. Att så mycket damm kan rymmas i en symaskin? Efter ett antal olika försök så fick vi den faktiskt att fungera. Efter lite inställningar så sydde den även en fin söm, t o m zick-zack. Vilken seger.

Det är en fin maskin med massor av mönstersömmar. Inköpsåret kan vara i mitten av 60-talet. Det är en kvalificerad gissning. En riktig arbetshäst med stark motor.

Vad hade vi då sönder för maskin? Jo, den gamla vanliga hederliga Berninan. Jag ställde den lite klantigt så den vickade till och for i golvet. Det mesta höll, tack och lov. Men lampan gick sönder, samt en plastbit som håller sybordet på plats. Det går att köpa en ny sådan, men eftersom budgeten endast tillåter matinköp några månader framöver så fick vi hitta en annan lösning. Ett gammalt ordspråk är ju att nöden är uppfinningarnas moder. Vem hade kunnat ana att två gamla pepparkaksburkar är perfekta som sybordsstöd? Smart lösning, eller hur......:-)

Idag ska jag lära mig de olika mönstersömmarna. Om de vill fungera, vill säga.

God fortsättning

2011-12-28T15:48:00.000+01:00

Om någon undrar vart jag är så vilar jag, eller sover. Jag är genomtrött. Det är som om höstens alla motgångar satt sig i kroppen på en gång. Jag vet att jag varit grinig och elak i julhelgen, vilket jag inte trivs med. Men jag orkar knappt med mig själv ens. Då är det inte lätt att orka med andra också. Eller bloggen. Förmodligen skulle en läkare klassa det som depression.

Så är det. Jag hoppas i alla fall att alla andra har det bra.

God Jul

2011-12-23T21:52:00.000+01:00

En riktigt God Jul till alla vänner runt om i världen.

Plötsligt så händer det

2011-12-23T16:41:00.000+01:00

Den här gången var det inget positivt, även om det verkar som om det slutar bra. Jag tror det än så länge, i alla fall.

Vi skulle gå till vår lilla butik och handla lite mjölk och annan sista-minuten-mat. När vi kommer ut så säger jag till sambon att jag borde nog haft broddarna på. Det var nämligen j-vligt halt. Sedan jag blev sjuk, så har jag väldigt lätt för att halka. Det har hänt ett antal gånger. Men jag har skor med grova sulor så jag tänkte att det går bra ändå.

Vi handlar och går en annan väg hem. Där är det ordentligt sandat, så jag kopplar nog av lite. Vi går och småpratar om lite allt möjligt. Helt plötslig, när vi är utanför vår port, så far mina fötter undan. Jag landar på rygg och slår i huvudet. Jag blev så himla rädd att jag nästan börjar grina. När jag känner efter så är inget brutet. Jag är mest yr och blir rädd att jag fått hjärnskakning.

Nu har jag suttit och tagit det lugnt ett tag. Tagit två Alvedon och en kopp kaffe. Det känns ganska bra, så jag tror inte det hänt något mer än att jag måste tvätta jacka och jeans. Jag måste även duscha och tvätta håret, som hamnade i smutsvattnet. Lite yr är jag fortfarande, men inte så farligt ändå.

Om sambon kommer till skott (han blev också rädd) så ska han få klä julgranen. Efter det ska jag fota den så jag kan önska er alla en god jul. Allt måste ske i rätt ordning om man heter Cicki.......:-)

Natten före dan före dopparedan

2011-12-23T00:49:00.000+01:00

Nu börjar julhälsningarna strömma in i Blogglandia. Min kommer imorgon. Nu ska jag bara summera dagen. Den har tillbringats i köket.

Köttbullar har trillats. Även om det var köttbullar i julgåvan så har jag gjort egna. Garanterat fläskfria och ljuvlig goda. En skvätt grädde i färsen sätter den sista lilla piffen på dem. Jag har förberett degen till världens godaste vörtbröd. När jag bakar ut det imorgon har det fått jäsa och gosat till sig i drygt sexton timmar. (Nu låter jag ju nästan som Ernst) Jag har även gjort en långpanna med äppelkaka för att ta rätt på lite skrumpna äpplen.

Det blir rätt mycket disk av allt lagande och eftersom jag har svårt för att laga mat när det är rörigt så diskar jag hela tiden, eftersom jag drar ner disk. Det gör att det känns som om jag diskat mer, än lagat mat. Jag var rätt mör när jag skulle laga kvällens middag, korv Stroganoff. Så pass mör att jag glömde ha i både lök och paprika! Men det gick att äta ändå.

Vi har hämtat upp julsakerna från källaren och sambon har dammsugit och torkat golv. Imorgon får han ta hand om granen.

Själv ska jag göra finsk kålrotslåda, som numera är ett måste på vårt julbord. Jag ska även baka en saffranskaka, stryka juldukar och pynta lite. Som en knorr på dagen ska det slås in lite julklappar. Även om vi egentligen inte köper det till varandra, så blir det några i alla fall. Jag kan inte låta bli.......:-)

Nu börjar det nästan kännas som lite julstämning. Mycket beroende på musiken som vi har på. The Priests underbara stämsång.

Hjälpstickan hjälper många

2011-12-22T15:16:00.000+01:00

Hjälpstickan gör ett fantastiskt arbete. De hjälper hemlösa och andra behövande genom att sticka varma och sköna plagg som sedan skänks. Du kan gå in och läsa här om hur du kan hjälpa dem att stödja på olika sätt.

Själv tänker jag bli stödjande medlem. Det kan man bli för endast 50:-. Det känns som en piss i Atlanten i den allmänna konkursen. Kan mina 50:- komma till glädje för någon annan så är jag glad.

Skänk garn till våra stickerskor

Har du garn som du vet att du inte kommer att sticka med?
Vi har 13 glada stickerskor på vår sticklista som gärna tar emot ett garnpaket från dig.
Mejla till garnbidrag@hjalpstickan.se och du får ett mejl tillbaka med en länk där alla stickerskor finns.
Välj från listan, lägg med ett litet meddelande och skicka ditt garnpaket till henne.
Hon skickar sedan det hon stickar till valfri filial och så går bidraget till någon behövande.
Vi tar gärna emot sockgarner och varma gosiga garner.
Välkommen med ditt garn!

Glömska jag

2011-12-22T01:18:00.002+01:00

Jag är nog världens mest glömska människa. Naturligtvis vill sambon och jag skicka ett stort tack till Maddes goa väninna O som gjorde denna julgåva möjlig.

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att det finns så mycket goa och snälla människor.

En helt galen dag

2011-12-21T23:20:00.000+01:00

Idag är nog den märkligaste dag vi varit med om på länge. På ett mycket positivt sätt.

Vi började dagen med att vara väldigt trötta. Sambon hade nästan inte sovit något alls, på grund av att han hade så ont i operationssåret. Jag hade också sovit dåligt, eftersom jag påverkades av hans nattvandrande. Vi har bägge två sovit dåligt under en tid, så tröttheten sitter ständigt i kroppen.

Planeringen för dagen var att handla julmat. Eftersom vi inte kunde sova, så bestämde vi oss för att försöka komma iväg lite tidigare. Jag skulle bara sätta igång en deg först. Jag hade förberett surdegen igårkväll och tänkte att vi kunde handla, medan degen jäste idag.

Nu kom vi inte iväg så tidigt som vi tänkt. Degen tog längre tid än planerat och vi var sega, så allt tog tid. Vi började med att gå på bolaget för att köpa några julöl och en liten flaska glögg. Vi åkte vidare till Ica Maxi för att köpa Trisslotter. Jag hade en kupong där man kunde köpa fyra lotter och få fem. Det var vår egen julklapp. Vi hoppas ju ändå på lite tur. Samtidigt hade jag ordentlig koll på Willys priser på de varor vi skulle ha. Så vi tänkte även jämföra Icas priser, när vi ändå var där. Alltid kan man spara en krona eller två på det viset.

När vi var klara på Ica så åkte vi direkt till Willys. Vi ville bli snabbt klara, så att vi kunde komma hem och få vila en stund. Men så blev det inte. Min telefon ringde! "Hej, jag heter O och är kompis med Madde", säger någon i luren. O berättade vidare att hon anmält Madde och Ali till en sorts julklappsutdelning. Nu undrade O om vi kunde åka och hämta det. Visst kunde vi det.

Det är så här att i vår lilla stad finns sedan en tid en månadstidning som heter Newz. Det är en gratistidning, finansierad till stor del via annonser och sponsorer. De har nu till jul gått ut till affärsmän och butiker runt om i staden och tiggt ihop gåvor, till familjer som har det svårt. Maddes väninna O hade anmält Madde och Ali till detta och de var en av familjerna som blivit utvalda. Det var det vi skulle hämta.

Vi trodde vi skulle hämta en korg med lite julmat och julgott. Men så fel vi hade. När vi kom dit så blir vi så bra emottagna. Chefredaktören ville intervjua oss om Maddes och Alis situation. Han vill ju i sin tur kunna redovisa gåvan tillbaka till de som skänkt sakerna. Efter intervjun visade han oss vad de skulle få. Det var mat i massor. Ett helt julbord fyllt med skinka, köttbullar, flera sorters sill, medvurstar, prinskorv, ostar, Jansson, gravad lax, olika sorters bröd osv. Hur mycket mat som helst. Vi fick en korg fylld med godis, en back julmust. Och inte nog med det, två kassar med julklappar, främst till Melina, men även till hela familjen. Själva fick vi en kasse med chips och annat godis, bara för att vi kom och hämtade sakerna. Hade det funnits storlekar som passat, så hade de även fått jackor.

Som ni förstår var vi helt överväldigade. Vi ringde direkt till Madde och frågade hur vi skulle göra. Vi åkte till dem och överlämnade det de kunde ha glädje av nu. Resten tog vi hem för att ha på julafton, när de kommer till oss. Mellis fick några julklappar redan nu. Det finns fler kvar som hon kan få på julafton.

Den lilla familjen bor just nu på ett jourhotell. Där är de bokade fram till i början på januari. Har de inte fått någon lägenhet tills dess så förlängs det boendet. Det är ganska fint där. De har ett stort rum med kylskåp och ett litet frysskåp. Det finns en mikro på rummet och så har de tillgång till kök. De delar dusch och toalett Det blir lite som ett vandrarhemsboende. Även om det inte är något eget så är det nog det bästa boendet hittills, som de varit hänvisade till. Även om en egen lägenhet står högst på deras önskelista, så tror jag ändå att dagens "julklapp" smällde väldigt högt. Det blev ju en julklapp även till oss, kan man säga. Glädjen över att Madde, Ali och Melina får detta. Samtidigt drog det ner kostnaden för vårt eget julbord. Det behöver vi också, som ni vet. Stor heder till Newz som anordnat detta.

Vi kom inte hem förrän halvåtta ikväll. Då värmde vi faktisk Jansson som Madde och Ali ändå inte äter. Vi orkade inte laga någon annan mat. Hur gick det då med degen? Jodå, den var väljäst och fin. Nu är bröden gräddade och ska vila, invirade i handdukar, till i morgonbitti.

Stressfaktorer

2011-12-20T15:11:00.000+01:00

Att det blev så tokigt igår har, som jag skrev, viss orsak i att vi haft några kraftiga stressfaktorer här hemma. Den ena blev vi av med idag. Tack och lov.

Den vanliga stressfaktorn för oss är som vanligt ekonomin. Som är sämre än någonsin, efter två häftiga bilreparationer i höst. Men vi reder ut det på ett eller annat sätt.

Den andra blev vi som sagt med av idag. Sambon har haft ett födelsemärke som burit sig konstigt åt. Så för ett tag sedan var han till vårdcentralen och fick det borttaget. Grejen var bara det att det fanns några förändringar där. Så vi har levt med ett "eventuellt-cancer-spöke" i några veckor. Idag har sambon varit till Karolinska hos en specialistläkare. Man har tagit bort ännu mer runt födelsemärket och undersökt andra fläckar. Och eliminerat cancerrisken. Nu kan vi andas ut igen. Det återstår ett återbesök, men det är mest för säkerhets skull.

Medan sambon var iväg idag så irrade jag bara runt här hemma, oförmögen att ta mig till med något. Nu kan jag med lugn och ro gå ner i tvättstugan. Det var som en sten som föll ifrån våra axlar. Kanske det kan bli någon julkänsla även här hemma?

Bitchernas bitch

2011-12-20T00:06:00.000+01:00

Egentligen borde man väl inte berätta om hur illa man bär sig åt ibland. Men nu måste jag nästan skratta åt mitt eget beteende. Ni får också skratta om ni vill. Det bjuder jag på.

Det är så att det blir en Sundsvallsresa i mars. Därför skulle jag köpa biljetter på SJ redan nu, för att få det så billigt som möjligt. Först hade jag problem att fylla i själva köpet. SJ var lagom krångliga. När det var klart, så jag plockade fram bankkortet och skulle fixa själva betalningen.

Först gick allt som en dans, men sedan skulle jag göra en säkerhetsgrej för ett säkert internetköp. Det var då det sket sig. Jag är ju numera ingen van shoppare, så det där med att handla på nätet är jag mycket ovan med. Först skulle jag knappa in Handelsbankens kod, stod det. Då knappade jag in koden som jag har när jag gör transaktioner på min internetbank. Sedan ville de ha kortets pin-kod. Det var ju inget knepigt med det. Då skulle jag få upp en säkerhetskod som jag skulle knappa in. Men när jag gjorde det så kom det upp att jag angivit fel siffror.

I tron att jag knappat fel så gör jag om samma sak en gång till. Men icke, sa Nicke. Det gick inte. Tredje gången så låste sig kortet, tillfälligt.

Som vanligt blir jag otålig och kunde inte vänta den timmen jag borde väntat, så jag försökte igen. Nu gjorde jag om allt från början, så helt plötsligt sitter jag där med dubbla uppsättningar biljetter. Då brast det fullständigt.

Till saken hör att jag också hade bröd i ugnen och skulle laga soppa till middag. Så jag kände mig måttligt stressad. Vilket jag numera inte klarar av. Stress alltså! Så jag bryter ihop fullständigt. Gråter och skriker och bankar i datorbordet. Helt galen, är jag. Skriker åt sambon att han aldrig ställer upp på mig och så vidare. Bitchigare än den värsta bitch är jag.

Den som känner mig vet att jag i normala fall är en ganska lugn och sansad person, med ett positivt tänkande. Men det gällde inte idag. Nu fick även sambon ett bryt, eftersom jag betedde mig som jag gjorde. Grälet var i full gång och beskyllningarna haglade.

Till slut gav jag upp och började pyssla med maten. Då kom jag på att det kanske står något på bankens hemsida om hur jag ska göra. Så sambon får ta över matlagningen. När jag ska logga in på banken så går inte det heller. Då ringde jag supporten. Det var nog tur att jag fick vänta en kvart i telefonkö, så jag fick anlägga min vänligaste telefonröst.

Jag tror grabbarna på Handelsbankens support har kul ikväll åt den gamla kärringen som inte visste hur man internethandlade. Den kod jag skulle skrivit in, kom ju upp på sidan. Inte såg jag det. Eller jag såg det, men registrerade det inte. Att jag inte kunde logga in på banken var för att jag glömt att sätta tillbaka inloggningskortet i knappdosan. Det ena hjärnsläppet efter det andra.

Nu är i alla fall biljetterna betalda, brödet är gräddat och soppan uppäten. Samt att sambon och jag har bett varandra om förlåtelse och pussats lite. Vi har några mentala stressfaktorer omkring oss just nu som förmodligen var grogrunden till hela eländet.

Prydnad

2011-12-17T18:45:00.000+01:00

Mina Tilgman´s har fått komma till heders igen. De har stått på en liten undanskymd plats, men nu ville jag ta fram dem i ljuset igen. Jag gör så ibland, skiftar platser alltså. Då blir det lite som nytt igen.

Dessa två vet jag är äkta 60-tal. Jag fick bägge två 1967 fast vid två olika tillfällen. Den ena fick jag av mina arbetskamrater när vi flyttade från Karlstad till Sundsvall. Den andra fick jag några månader efteråt, av mina föräldrar, när jag fyllde arton år. Men vem jag fick vad av, kommer jag absolut inte ihåg.

Jag tycker om det kärva och grova i keramiken. Kombinerat med de klara färgerna. Yes, me like very much!

Sanering på hög nivå

2011-12-16T18:14:00.000+01:00

Idag städas det för fullt här. Visst, det har det redan gjort i några dagar. Idag har vi grovtvättstuga så nästan alla mattor blir så rena och fina. Själv har jag sedan ägnat mig åt köket. Sambon tog på eget initiativ (wow) itu med sovrummet. Vi kan ju inte lägga på rena mattor på smutsiga golv. Nu är det mer än golven som behövs tas. Det har varit lite si och så med städningen i höst så det har lagrats, så att säga.

Eftersom jag tycker om att har rent och ordning omkring mig så njuter jag. I helgen ska jag ta stora vardagsrumsmattan. Den har varit ett riktigt sorgebarn. Den var så fin när vi köpte den. Dyr också. Handknuten kinesiskt ullmatta. (Vi har inte alltid varit fattiga.) Vi har inte haft råd att lämna in den på tvätt, så den har sett bedrövlig ut. När jag för ett tag sedan fick tips om galltvål av dottern så fick vi bort alla fläckar. Det blev något bättre. Nu ska jag dammsuga den jätteordentligt med lilla munstycket, bit för bit. Och sedan "knäskura" den ordentligt med galltvål, från hörn till hörn. Förhoppningsvis får jag tillbaka lystern i den på det viset.

Å vad rent och fint jag ska få det till slut. (Utom kontoret, men det förtränger jag nu)

Jag är bäst!

2011-12-15T21:56:00.000+01:00

Idag har jag gjort något jag inte gjort på flera år. Jag nästan skäms för att berätta det. Jag har FICKPARKERAT! Jajasemensingen, det har jag gjort idag.

Jag fick mitt körkort 30 oktober 1967. Jag har alltså haft körkort i fyrtiofyra år. Jag har dessutom massor med körtimmar bakom mig, fler än vad många andra har. Jag är en fullgod förare i de flesta väglag. Men jag är urusel på att fickparkera.

Det kan har att göra med att jag är väldigt kort. Jag har dålig koll på vart jag har bakändan på bilen. Så jag brukar välja köra-in-och-backa-ut-parkeringar. Jag har hellre gått femtio meter extra, bara jag sluppit att fickparkera.

Idag fanns det inget att välja på. Så jag backade in, körde fram lite lätt, backade igen och rätade upp bilen. Det satt som en smäck! Precis som om jag aldrig gjort något annat i hela mitt liv. Gissa om jag var stolt. Men jag skakade i hela kroppen när jag kom upp till min väninna. Jag var tvungen att dricka ett stort glas vatten innan jag hämtat mig från äventyret.

Att komma ut därifrån var lätt som en plätt. Men det är en annan historia.

Det tuffar på

2011-12-14T16:21:00.000+01:00

Dagarna tuffar på med städning och pyntning. Igår gjorde vi klar Billyn vi har i vardagsrummet. Den är fylld med glas, reseminnen och andra saker som vi älskar att ha omkring oss.

Jag har flyttat om lite bland grejerna. Vi gjorde ju några vindsfynd vid röjningen. Bland annat den gamla lampan från sambons föräldrahem. Det är italiensk design och jag tycker det är mycket typiskt 50-tal. Vi har letat lampskärmar på loppisar, eftersom den gamla var sprucken och kastad för länge sedan. Men vi har inte hittat någon nygammal skärm. Däremot hittade vi en helt ny på Ikea som vi tyckte skulle passa. Och det gjorde den. Det går faktiskt att blanda gammalt och nytt med gott resultat.

Fram kom också den fulsnygga gamla gubben. Han är ett loppisfynd, fast inte av oss. Goda vänner har hittat honom och sedan har vi fått gubben. Jag formligen älskar han. Det som förbryllar mig är att han är märkt Design Rosa Ljung. Jag har letat och letat, men hittar bara allt det andra man förknippar med Rosa Ljung. Alltså väldigt skirt rosa och guldigt. Ingenting som liknar vår gubbe. Det kanske är en väldigt tidig design innan hon hittade sin plattform. Det spelar ingen roll. Jag tycker gubben är urläcker.

Tavlan som hänger till höger om lampan är en släktklenod. Motivet är Uppsala slott och den som målat är morbror Pelle. Morbror Pelle var inte min morbror. Han var heller inte pappas morbror, utan han var min farmors morbror. Både han och hans syster, min gammelmormor, blev väldigt gamla. De båda passerade 90-sträcket med marginal. Det är så kul att ha något kvar av denna gamla morbror så var fylld av olika historier. Jag tycker väldigt mycket om tavlan.

Jullov=skurlov

2011-12-12T16:02:00.001+01:00

Nu ska den här skönheten och lite annat smått och gott flytta norrut. Närmare bestämt till Sundsvall.

Själv tar jag ~~jul~~skurlov. Här ska det städas, städas och städas om igen. Det har varit lite sisådär med den biten hela hösten. Nu är jag riktigt trött på att sy. Jag har nu haft maskinvård på symaskinen. Den är rengjord och insmord. Sybordet är ihopskjutet och rensat från spill och annat som jag dräller omkring mig. Ska jag sy något mer före jul blir det av privata orsaker.

Jag har dock inte stängt butiken så det går fortfarande bra att handla färdiga prylar, för den som känner sig manad.

Nu längtar jag faktiskt efter att få diska och putsa mina fina prydnadsaker så de riktigt blänker. Jag är nog inte riktigt normal!

Kuddfodral

2011-12-11T15:42:00.000+01:00

Det här är två kuddfodral som ska flytta söderut.

Nu är jag snart klar med all sömnad så jag kan börja och göra jul här hemma.

Julklappstips 3

2011-12-10T15:19:00.000+01:00

Varför inte ge bort en väska och ett mobilfodral i samma tygkombination?

Du hittar dessa och mycket annat på www.cickidesign.se

Nysydda miljökassar

2011-12-09T16:43:00.001+01:00

Ny har jag sytt upp några nya miljökassar. Det finns tre stycken av den grågröna varianten och två stycken av den röda med flaskorna.

Varför ska man använda en miljökasse?

Det viktigaste argumentet är att den är miljövänlig. Du använder den om och om igen. När den blir solkig slänger du den i tvättmaskin och tvättar den på 40 grader.

Den är även ergonomisk med sina korta och breda handtag. Det är lättare att bära tungt i dessa kassar än i en plast-eller papperskasse.

Det blir billigare eftersom den betalar sig ganska så snabbt.

Dessutom är det betydligt roligare att bära hem maten och annat i en snygg tygkasse än i tråkiga plast-eller papperskassar från Willys, Ica eller Coop.

Fler miljökassar och annat hittar du på hemsidan.

Det kom ett mail

2011-12-08T19:14:00.000+01:00

"Hej!

Det kom idag och jag tycker att det överträffade förväntningarna jag hade från bilden. Det kommer att bli en mycket uppskattad julklapp."

Det handlar om ett sålt stickfodral. Jag blir alltid så glad när jag vet att mina kunder är nöjda. Dessutom är det den bästa reklamen jag kan få.

Julklappstips 2

2011-12-08T15:00:00.000+01:00

Kuddfodral i olika storlekar och modeller.

Du hittar fler på www.cickidesign.se

Via telefon

2011-12-08T02:30:00.000+01:00

I telefon ikväll var det en liten tjej som sa: "Äckar dej". Gissa om det värmde mormorshjärtat. Jag antar att ni förstår att det betyder: "Älskar dig".......:-)

Julklappstips 1

2011-12-07T16:52:00.000+01:00

Det här och mycket annat hittar du på www.cickidesign.se

Julklappstips

2011-12-06T14:37:00.000+01:00

För den som vill köpa en speciell julklapp har jag nu en auktion ute på Tradera. Det är en tygtavla med tyget Fatima, designat av Josef Frank för Svensk Tenn.

Här hittar du till auktionen.

Ett gäng mobilfodral

2011-12-03T20:04:00.000+01:00

Här kommer en laddning mobilfodral. De passar till Iphone och androidmobiler. Innermåtten är 12x7 cm.

Samtliga är sydda i 100% bomull. En del tyger är återanvända, andra är nya.

Som stötdämpande mellanlägg har jag använt fleece. Jag har gjort ett sprund för att det ska gå lätt att ta fram eller stoppa in mobilen.

Det finns en ficka för hörlurar eller USB-sladd.

Den stängs med kardborrband.

Mer uppgifter hittar du på hemsidan.

Ge aldrig upp

2011-12-01T23:22:00.000+01:00

Det är skrämmande när man ser program som "Världens bästa skitskola". Inte för att programmet som sådant skrämde. Tvärtom, så lyfte det fram skolfrågorna på ett mycket bra sätt.

Det som skrämde mig var att se hur både elever och lärare har gett upp. Eleverna verkar inte tro på sin egen framtid. En kille hade som dröm att få göra datorspel. Men han trodde att han kanske skulle jobba i en kiosk om tio år. Att tappa sina drömmar är hårt. Det är drömmarna som driver en framåt.

Både lärare och rektorer på några skolor tyckte att det var ett för tufft mål att alla barn ska uppnå godkänt när de går ut nian. När både lärare och rektorer inte tror mer än så om eleverna då är det skrämmande. Deras jobb är att se till att eleverna ska uppnå de uppgjorda målen. Gör de inte det har de inte skött sitt jobb.

Nu tror inte jag att varken de lärarna eller rektorerna är dåliga pedagoger. De har bara gett upp. Det skrämmer mig mest.

Däremot blev jag riktigt glad när jag ser min gamla lärare i rutan. Han som på KomVux lärde mig allt om företagsekonomi. Som fick det att bli det roligaste ämnet i världen. Sedan drygt ett år tillbaka är han rektor på Ljustadalens skola utanför Sundsvall. På bara ett år har han ökat medelbetygen hos sina elever genom att visa att han tror på deras kompetens och vilja att lära.

Jag blir ännu gladare när jag ser rapporten ifrån en skola i Nossebro. Där har man på tre år förändrat hela undervisningen. För tre år sedan hade de ett av de lägsta medelbetygstalen i landet. Nu, tre år senare, klarar 100% av eleverna målet att få godkänt när man går ut nian. 100%, sug på den siffran. Man har som ett självklart mål, att alla elever ska få godkänt. Man har som ett mål att ingen elev ska få stå utanför, alla ska inkluderas.

Visst är det vackert: "Alla ska inkluderas." Det är så självklart. Det innebär ju att man ser VARJE elev. Jag ryser av välbehag när jag hör det. Det bästa av allt var när en av speciallärarna berättade att det hade inte kostat ett extra öre i mer resurser. Man har bara lärt sig att använda resurserna på ett bättre sätt. Det är det bästa av allt, för ofta får man höra att det finns inte resurser!

Det här försökte jag säga i många år tidigare, när jag åkte runt på skolorna och missionerade för barn med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det jag sa då var, "Se varje unik elev", "Lyft fram elevens starka sidor", "Se inte det jobbiga hos eleven utan se det positiva". När man jobbar så (samt inkluderar alla) då når man resultat. Då känner eleven att det är någon som tror på han eller henne. Det är A och O för att lyfta fram någon.

Varför det blivit så här tänker jag inte gå in på. Det finns många teorier och åsikter om det. Även jag har min åsikt i denna fråga. Men det är inte relevant just nu. Vi vet att något blev fel. Nu gäller det att reparera det så fort som möjligt.

När vår son var diagnostiserad och utredd vid sex års ålder så fick jag höra att den här killen blir det inte så mycket av. Det vägrade jag att godta. Han skulle ha samma möjligheter och förutsättningar som sin lillasyster. Vägen dit var inte lätt, men jag vägrade ge upp. Idag är han något. Han är trettiofem år, han är en jättefin och omtänksam ung man, han har ett arbete, han har en egen fin lägenhet och han har gott om vänner. Han har till och med körkort och egen bil. Allt för att vi vägrade ge upp. Allt för att vi hela tiden trodde på honom.

Visst gav man upp ibland. Men bara för en dag eller två. Sedan spottade vi i nävarna och tog i med nya tag. Han hade även lärare som trodde på honom så vi var inte ensamma i vår kamp.

Därför blir jag så ledsen när jag ser dem som gett upp. Därför blir jag så glad när jag ser dem som inte gett upp. Vi måste alltid tro på oss själva och på dem som vi har i vår närhet.

Postens service

2011-12-01T14:54:00.000+01:00

En gång i världen var Posten ett serviceföretag. När jag var barn fick man till och med post på lördagar. Det är inte så många år sedan som Posten lovade att om man skickade ett brev ena dagen så skulle det vara framme den andra dagen. Det stämde nästan till hundra procent. Då, alltså!

Det är andra tider nu. Igår var jag på Ica för att hämta ut ett paket med en avi jag fått. Icatjejen meddelade mig då att paketet inte skulle komma förrän idag eller imorgon. Jag hade fått avin på tisdagen. Alltså tog jag för givet att paketet fanns på plats.

Det är service, not. Man får avin en dag, sedan får man vänta två till tre dagar innan man kan hämta ut paketet. Det här är helt sanslöst. Jag vill ha tillbaka den gamla serviceinriktade Posten. Men det är väl för mycket begärt.

Juliga kuddfodral

2011-11-29T14:17:00.000+01:00

Nu har jag sytt två juliga kuddfodral. Du hittar uppgifter om dem på hemsidan.

Ur led är tiden

2011-11-28T15:10:00.002+01:00

Det är den 28 november idag och man klipper gräset utanför huset. Lite överdrivet, kan man tycka.

Trötter

2011-11-27T21:15:00.000+01:00

Nu är jag så trött, att skulle jag lägga mig nu så tvärsomnade jag. Klockan 21.00! Det är verkligen inte likt mig. Men jag har tokkört på symaskin i flera veckor nu. Så efter dagens pyntande och mer sömnad och matlagning så börjar det kännas rejält i hela kroppen. Jag borde nog trappa ner lite nu. Borde, alltså! Men det har jag nog inte tid med om jag ska hinna allt jag vill ha klart före jul. Så jag spottar väl i nävarna och kör ett tag till. Fast nu lägger jag av för den dagen innan jag gör något större fel. Sova får man göra i graven, sägs det.

Första ljuset tänt

2011-11-27T17:51:00.000+01:00

Nu har det adventspyntats även här. På spisen puttrar en smarrig köttgryta, med massor av god högrev och en hel massa olika rotsaker. Tänk att sedan få "stampa päran" och rotsakerna i den goda såsen. Det är riktig vintermat. Det behövs, för här blåser det och regnar och är allmänt otrevligt. Inget kul väder varken för kropp eller knopp.

Nu ska jag sy några julkuddar som ska ut på hemsidan. Av tyget som blir över ska jag sy en bordslöpare till vårt eget köksbord. Ibland unnar jag mig något eget sytt också.

Trevlig 1:a advent på er alla ute i cyberrymden.

Inför 1:a advent

2011-11-26T17:27:00.001+01:00

Lagom till julskyltningen så har även Cicki Design julskyltat lite.

Håll till godo.

Välkommen att titta in på hemsidan . Där hittar du alla uppgifter på de olika produkterna.

Dagsrapport med recept

2011-11-25T15:07:00.000+01:00

Här jobbas det på vid symaskinen. Jag hade tänkt få en egen liten "julskyltning" med nysydda julsaker inför första advent. Efter det är det dags att sy lite julklappstips för hemsidan.

Jag ska väl också försöka hinna med att pynta lite inför advent. Sambon ligger däckad med halsont och värk i kroppen, så pyntningen får vänta tills han är på benen. Jag vill inte gärna gå ner i källaren ensam för att hämta julsakerna.

Det är svårt att locka honom med någon god mat nu men igår lyckades jag i alla fall. Jag tog fram torsk och hittade ett läckert recept på baksidan av paketet. Jag hade sådan tur att alla ingredienserna fanns hemma. Jag gick in på www.findus.se och hittade det, så nu kan jag bjuda er på samma recept. Jag rekommenderar det varmt.

Snabb Torsk Red Curry

Ingredienser

1 pkt Findus Torskfilé 400g
1 morot, skivad
1 röd paprika, skuren i bitar
2 msk röd-curry pasta
1 burk kokosmjölk
2 msk citronsaft
4 portioner jasminris

4 portioner 20 min

	Tina fisken lätt och skär i bitar, ca 3x3 cm
	Fräs grönsakerna i lite olja, tillsätt curry-pastan och kokosmjölken och citronsaften, låt allt sjuda 5 minuter, lägg sen i fisken
	Rör om, låt koka upp och sjud i 2 minuter
	Smaka av med lite salt och servera med nykokt jasminris.

Siffernörd

2011-11-23T17:08:00.000+01:00

Jag kan vara väldigt nördig ibland. Speciellt när det gäller tyger. Men även siffror kan få igång mig. Siffror är intressanta. Rör det sig om pengar kan det bli ännu mer intressant. Jag räknar och har mig på väldigt många saker. Har man som oss en skral ekonomi kan det även vara lönsamt att vara en siffernörd.

Just nu har vi en bil som tickar pengar som attans. Den gick inte igenom besiktningen utan vi fick anmärkning på en styrled. Vi lämnade den på verkstaden och fick ett pris. Det priser rakade snabbt i höjden när de såg att även den andra styrleden behövde bytas. Det var inget kul besked. Men som måste åtgärdas för att få bilen godkänd.

Vi har även haft ett problem med en utvändig backspegel som är en parkeringsskada. Det hände i somras när sambo var inne på Söder hos en kompis. Denna backspegel skulle fixas redan innan Sundsvallsresan i höstas. Då trodde vi att det skulle räcka med att byta glas. Tyvärr behövde hela insatsen bytas så det har fått vänta i brist på pengar. Men vi hade betalat in ett förskott för att bilverkstaden skulle beställa hem en backspegel.

Vi hämtade bilen igår. Som den nörd jag är så gick jag igenom räkningen när vi kom hem. Och insåg att vi fått betala mer för backspegeln än vad som var överenskommet. Idag har vi varit och fått det justerat. Det handlade inte om några stora summor. Men för oss är även små summor stora pengar. I detta fall handlade det om 250:-. Så det kan faktiskt löna sig att vara lite nördig ibland.

Jobbar på

2011-11-19T17:07:00.001+01:00

Tillverkning av julsaker pågår för fullt.

Ny mobilfodralsmodell

2011-11-16T18:06:00.000+01:00

Nu har jag gjort en ny mobilfodralsmodell. Jag fick en idé inatt och har nu försökt omsätta den. Det blev faktiskt som jag tänkt mig.

Fodralet är gjort för att passa till Iphone och androidmobiler. Jag har en tunn fleece som stötskydd mellan inner-och yttertyg.

På framsidan av fodralet har jag sytt en ficka där man kan ha hörlurarna eller en USB-sladd. Fodralet stängs med kardborrband.

Jag har även gjort ett litet sprund (eller vad man ska kalla det för) i fram för att underlätta när man ska ta fram mobilen.

Jag kommer inte att lägga ut den här för försäljning ännu. Jag måste sy julsaker först. Hinner jag så syr jag några innan jul. Det kan kanske passa som en sista-minuten-julklapp.

Mobilfodral á la Spader

2011-11-16T15:12:00.000+01:00

Nu har jag även sytt ett mobilfodra som hör till Spaderväskan.

Som den knäppa sömmerska jag är så vaknade jag inatt och kom på en utveckling av detta fodral. Det ska jag sy ett idag få se om idén funkar.

Annars är det jultyger som ligger och hoppar och vill bli brödkorgar, kassar och värmeljushållare.

Spaderväska

2011-11-15T17:25:00.000+01:00

Nu har jag sytt klart en beställningsväska. Uppdraget var en väska att ha varje dag, reglerbar axelrem, gärna lite fyrkantig, ingen kasse men ändå med gott om plats.

Dessutom skulle jag vända de svarta hjärtana så de såg ut som spadrar. Inget annat duger till Spader Madame.

Utan problem får man ned en pärm, ett kollegieblock, matlåda eller vad man nu behöver ha med sig.

Axelremmen har fem justeringar.

Magnetlås under locket.

Två stora fack med en mittenficka. Dessutom är det fyra fickor i olika storlekar.

Nu ska jag sy ett mobilfodral till käraste Spader också.

Lördagsfrid

2011-11-12T18:43:00.000+01:00

Idag har vi städat hela lägenheten ordentligt. Det har varit dammsugning, golvmoppning och lite andra städbestyr. Vi har varit ner i källaren med sommarens ytterkläder.

När vi kom upp igen så satte jag mig vid symaskinen för att pilla lite på en ny väskmodell till en viss Madam. Jag kopplade upp mobilen mot en amerikansk countrystation som jag gillar. Helt plötsligt när jag sitter där så översköljs jag av en sådan frid. Det var helt fantastiskt. Tänk att man kan få må så bra ibland.

I USA kan de verkligen få till det.

2011-11-11T18:14:00.000+01:00

Idag hörde jag på radion, att på grund av det dåliga ekonomiska läget i USA, så funderar man i Kalifornien på att börja ta betalt för mat och logi av sina fångar. Det var inte lite heller, drygt 900 dollar per dygn.

Hur blir det då om en fånge inte har råd att betala? Blir h*n mer straffad då......eller?

I fortsättningen kanske det låter ungefär så här: "Shit, jag har inte råd att begå brott!"

Det måste ju vara den ultimata kriminalvårdspolitiken!

Läkarkoll

2011-11-11T14:13:00.000+01:00

Idag har jag varit på vårdcentralen. Min sköldkörtelmedicinering är fortfarande inte riktigt inställd, så jag skulle ta prover för det. När jag ändå skulle dit, begärde jag även en läkartid.

Vi hade ett ganska lustigt samtal. Jag talade om hur bra jag egentligen mår. Läkaren kollade hjärta, lungor, blodtryck och puls. Och konstaterade att jag mår väldigt bra. Vilken tur att vi var överens om det.

Det jag var lite bekymrad över är att jag har sådant sömnbehov. Jag kan sova upp till tio timmar. Jag skulle förmodligen kunna sova mer, men det tillåter jag mig inte att göra. Jag vill ju ha några vakna timmar i alla fall. Jag är pigg när jag väl har vaknat. Doktor Fredriks kommentar var att han blev nästan avundsjuk på mig. Han ville också sova så mycket. Efter att diskuterat min CPA-behandling och han kollat alla värden så kom vi fram till att det kanske är så att jag numera är i ett stadie i livet där jag behöver sova mycket. Mitt tidigare sömnliv har ju varit väldigt dåligt. I hela mitt vuxna liv har jag tidvis inte haft tid att sova ordentligt, i andra stadier har jag inte kunnat sova på grund av värk och andra problem. Så jag har kanske ett uppdämt sömnbehov.

Doktorn avslutade vår träff med att säga: "Koppla av, sov och njut! Det tycker jag var ett bra råd.

Jag lever alltså finns jag

2011-11-09T22:34:00.000+01:00

Just precis det, jag lever. Även om det inte märks här. Jag har inte speciellt ont, så det är inte därför det är brist på blogginlägg. Det är väl kanske så att det finns en hel del att fundera över just nu. Funderingar om hur vi ska få vardagen att fungera på ett bra sätt. Funderingar över hur man får pengarna att räcka till. Funderingar över att julen närmar sig med språng. Funderingar över hur familj och vänner har det. Ja, det finns mycket att fundera över.

Jag är och smygläser hos er, men är dålig på att lämna avtryck. Men som sagt var lever jag och mår faktiskt ganska bra. Meddelas endast på detta sätt!

Mobiltelefon

2011-11-06T15:38:00.000+01:00

Jag har lagt ut min gamla mobil till försäljning. Om någon är intresserad hittar ni auktionen här:

http://www.tradera.com/MyTradera/Seller.aspx?filter=1

Rent var det här

2011-11-05T19:09:00.000+01:00

Vi har dragits med en dålig lukt i några dagar. Runt spisen har det luktat sur korv. Automatiskt tror man att det är något i sopkassen som luktar. Vi källsorterar ju och har en avfallspåse som går till kompost. Den kan få sköna dofter ibland, speciellt på sommaren. Men det var inte den som luktade. Inte denna gången i alla fall.

Nu har vi dragit fram spisen och städat bakom den. Vi har städat i skåpet under diskbänken. Vi har gjort rent köket, nästan från golv till tak. Nu luktar det inte sur korv, utan det ligger mer en doft av rengöringsmedel över köket. Vi har inte hittat källan till den dåliga lukten, men nu har vi i alla fall gjort så rent som vi kan göra.

Det känns faktiskt ganska skönt nu när det är gjort.

Sören Kierkegaard

2011-11-05T16:45:00.000+01:00

Sören Kierkegaard har sagt mycket klokt. Det här är en av mina favoriter.

Om jag vill lyckas med att föra

en människa mot ett bestämt mål,

måste jag först finna henne

där hon är och börja just där.

Den som inte kan det,

lurar sig själv

när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag

visserligen förstå mer än vad hon gör,

men först och främst förstå vad hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper

det inte att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng

och högmodig och egentligen

vill bli beundrad av den andre

istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet

inför den jag vill hjälpa och

därför måste jag förstå att detta

med att hjälpa inte är att vilja härska

utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta

så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kierkegaard

En dikt

2011-11-05T01:29:00.001+01:00

När jag häromdagen hittade det där brevet med dikter, började jag fundera och längta efter andra dikter och texter som passerat genom mitt liv. De har stannat kvar, även om de varit bortglömda för en stund. Jag kommer att presentera några av dem, lite pö om pö, här i bloggen. Det är ord som på ett eller annat sätt betytt någonting för mig genom åren.

Liten flicka skriver illa

hennes huvud stavar bra.

Tårarna på kinden trilla

läser inte som hon ska.

Varför stavas allting lika

Halt, det stavas ju som halt

När mor svalt sin morgonfika

läser flickan att hon svalt,

Fast hon vet hur orden låter

- inne- där man tänker allt

skriver flickan "kalt" och gråter

vet ju att hon menar kallt

Ur Bibi Langers bok "Jag vill somna om"

Några nya kuddfodral

2011-11-04T17:22:00.000+01:00

Jag snodde ihop några kuddfodral mellan två beställningar.

Den här kudden är 40x60 cm.

50x50 cm

30x30 cm

Mer uppgifter finns på hemsidan.

Nu är det en väska som gäller de närmaste dagarna.

Somliga dagar

2011-11-03T18:48:00.000+01:00

Den här dikten tycker jag enormt mycket om. Det är så här det kan vara, speciellt om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Somliga dagar

Somliga dagar

går allt så lätt.

Solen skiner

och talen blir rätt.

Spelar man kula

vinner man bums.

Rasten är rolig

och maten är mums.

Andra dagar

går allt på sne.

Försöka med något

är ingen idé.

Man glömmer och tappar,

blir sist och sämst.

Man ramlar på gården

och slår sig hemskt.

Nu hoppas jag

på en somlig dag!

Britt G. Hallqvist

Dikt

2011-11-03T14:50:00.000+01:00

Jag ska sälja min gamla mobiltelefon. Så igår höll jag på att leta efter användarhandboken. Då hittade jag ett brev från en vän från förr. Ett brev med dikter. Här kommer den första:

Örfil

En örfil
kommer flygande
och slår mig hårt
Jag vet inte
vad jag har gjort

Siv Widerberg

Dagens kommentar

2011-11-02T14:28:00.000+01:00

Sambon har under en tid hjälp en kompis att fixa till hans gamla bil. Den ska nu säljas och sambon ska även hjälpa till med den saken eftersom kompisen jobbar så mycket. Det är en liten bil, lite halvskruttig men fullt fungerande. Priset är satt på vad vi tror är en lagom nivå, 16 000:-. Ändå kommer ett sånt här telefonsamtal:

"Jag har inte sextontusen. Vad blir slutpriset?"

Tror de att man är dum eller?

Sidebord av lampskärm

2011-11-02T13:17:00.000+01:00

Jag tittar troget på Äntligen hemma. Ibland har de fina idéer man kan plocka upp och utveckla själv. Igår gjorde Carin sidebord av gamla lampskärmar. Det var en toppenfin idé tycker jag. Här har ni länken om fler än jag är intresserad av att se hur hon gjorde.

http://www.hemmakanalen.se/1.2338714/2011/10/26/sa_gor_du_karins_lampbord

Stickfodral

2011-11-01T15:32:00.000+01:00

Det har blivit lite sytt nu med all vindsröjning och en del andra saker. Men nu är jag på G igen.

Det här är ett stickfodral som jag sytt på beställning. Yttertyget är ett 70-tals tyg som dottern köpt. Hon spände upp en del av det till en tavla. Jag sydde två stora kuddar åt henne av resten. Det blev några restbitar kvar. Som nu fått räcka till ett stickfodral. Det finns lite smått kvar som troligtvis kommer att bli små necessärer eller liknande.

Jag älskar den här färgen just nu, så den valde jag till fickorna. Nu är det bara att hoppas att kunden är lika nöjd som jag själv känner mig.

Hopvikt tillstånd.

Så mycket bättre

2011-10-30T22:57:00.000+01:00

Eftersom vi var på fest igår så spelade vi in Så mycket bättre. Vi tyckte mycket om programmet som sändes förra året, så förhoppningarna är nu att det ska bli lika bra den här gången. Jag gillar konceptet att man tolkar varandras musik.

Jag har fyra av mina favoritartister med i år. Det känns bra. Tomas Ledin och jag har ett långt musikaliskt kärleksförhållande. Jag älskar hans texter. Han kan med enkla ord få fram något som de flesta kan känna igen sig i. Jag har flera favoriter. "En del av mitt hjärta" är en av dem. Jag har mycket starka minnen till den låten.

Vem kan inte tycka om Eva Dalgrens finstämda och kärlekfulla musik. Det är bara hon som kan sjunga dem just på detta sätt. Eva finns också i skivhyllan.

Lena Ph finns inte i skivhyllan. Jag förstår inte varför egentligen. Det har väl bara inte blivit av att köpa någon platta av henne. Men jag tycker hemskt mycket om det hon gjort. "Det gör ont" har en alldeles speciell plats hos mig. Det är kopplat till min fibromyalgi. När det var Reumaår för något år sedan, så valde man "Det gör ont" till vår (Reumatikerförbundets) signaturmelodi. Det gör faktiskt ont att ha reumatism och fibromyalgi.

Om man är i min ålder så har man på något vis ett förhållande även med Mikael Wiehe. I alla fall har jag det. Just denna visan är kanske i snyftigaste laget. Jag kan ändå inte låta bli att tycka om den.

Jag tycker också om E-type, Laleh och Timbuktu. Men jag har inget musikaliskt kärleksförhållande med dem.

50-års kalas

2011-10-30T19:58:00.000+01:00

Vi var på 50-års kalas igår. Det var en av våra bästa vänner som fyllde år. Så himla trevligt vi hade. Det var öppet hus, så vi slank in vid femtiden. Då var de flesta redan där. Vi festade till klockan var tre inatt. Det är helt makalöst hur tiden kan rinna iväg när man har kul.

Det var ett stort ålderspann på festdeltagarna. Det gillar jag. Den äldsta var jubilarens svärfar som har fyllt 85 och den yngsta var jubilarens yngsta dotter som är 15 år. Sedan var åldrarna allt däremellan. Oavsett ålder så hade alla lika trevligt och umgicks över alla åldersgränser.

Eftersom Sus är nästan lika galen i tyger som jag så var det självklart för mig att hon skulle få något sytt av Josef Franktyget. Så här blev det. En brödkorg och två värmeljushållare. Det blev väldigt bra, tycker jag.

Vi borde vara på fest oftare för oj så otränad man är. Dagen har gått i lojhetens tecken. Nästan hela dagen. För någon timme sedan fick vi dock varsitt städryck. Jag tog mig an köket, medan maten puttrade på spisen. Sambon tog ett tag i badrum och hall. Det behövdes verkligen.

Award

2011-10-28T14:28:00.000+02:00

Jag har fått en award av Anybody som häckar på Anybody´s place. Man ska börja med att länka till den man fått awarden av. Det har jag gjort nu.

1. När ingen ser eller hör mig ..
..så sjunger jag, högt och ljudligt. Det händer också att jag tar ett eller annat danssteg. Ibland glömmer jag bort att jag inte är ensam utan sjunger ändå. Som i somras när jag satt i sonens kök och sydde gardiner....och sjöng. Då frågade min son sin syster om hon trodde jag mådde dåligt.

2. Jag går aldrig hemifrån utan .. nycklar. Man måste låsa vår dörr från utsidan. Det är bra, annars skulle jag helt säkert låsa mig ute. Om jag har tagit minnet med mig, så tar jag för det mesta även med mig mobilen och handväskan. Men det är inte alltid jag kommer ihåg det.

3. Min blogg heter som den gör för att jag .. Det känns som att jag svarat på denna fråga tidigare. OK, jag drar det igen. Jag hade funderat på att börja blogga ett tag, men inte kommit till skott. Så fick jag en ingivelse att jag ville testa hur mina hemmasydda saker skulle tas emot. Jag var inne på att skaffa en hemsida att sälja på, men kände mig väldigt osäker. Därför kändes en blogg som ett bra startverktyg. Självklart fick bloggen heta som det jag valt som "firmanamn".
4. Om jag vågade skulle jag ..? Det är inget jag kommer på så där spontant. Jag har nog utmanat väldigt mycket i mina dagar. Efter skilsmässan gjorde jag en hel del galna grejer. Jag testade bergsklättring, att gå på glödande kol, krypa i grottor och så vidare. Så rent äventyrsmässigt känner jag mig rätt nöjd. Jo, om jag vågade skulle jag vilja jobba med hemlösa för att försöka förändra deras situation. Risken är att jag skulle engagera mig så hårt att jag inte klarade av det själv.

5. Om tio år kommer jag att .. förhoppningsvis inte vara sämre i kroppen än nu. Självklart hoppas jag också att jag är vid liv om tio år. Om jag får önska riktigt hur det skulle se ut om tio år så skulle jag vilja bo på Sicilien under vinterhalvåret och sommarhalvåret i Sverige. Cicki Design skulle vara ett känt designermärke, så det skulle förverkliga mina och sambon drömmar.

Nu skickar jag den här uppmaningen vidare. Jag är inte speciellt förtjust i sådana här saker så jag tycker att den som känner sig manad får besvara. Länka dock gärna till mig i så fall.

Tack från Facebookgruppen "Låt Melinas pappa stanna i Sverige

2011-10-28T01:26:00.000+02:00

Nu har jag kopierat in det som sambon skrivit på Facebookgruppen. Vi tackar alla för det stöd vi fått under denna tid.

-----------------------------------------------------------------------

Jaha... Dags för en summering!

Efter en lång kamp och många turer med blanketter, skrivelser, många och långa telefonsamtal, är nu Ali tillbaka i Sverige - med uppehållstillstånd - efter 6 månader och 21 dagars frånvaro.

Personligen kan jag inte låta bli att tycka att Migrationsverket kunde skött saken smidigare redan från början. Då hade vi sluppit en hel del trassel, onödigt lidande och onödiga kostnader.

Som ni säkert förstår har denna grupp gjort sitt och vi tackar för allt stöd och bidrag till att lösa en svår situation. Utan ert stöd vet jag inte hur vi orkat med.

Nog för att jag gärna skulle ge Migrationsverket en rejäl knäpp på nosen via Europadomstolen, men frågan är om det är värt mödan. Vi får se om orken räcker till... Huvudsaken är ju att familjen är tillsammans igen.

Gruppen får ligga kvar året ut för att alla ska få chansen att ta del av hela storyn.

Som sagt...

TACK!
-----------------------------------------------------------------------------------

Lycka

2011-10-27T23:13:00.000+02:00

Idag mötte vi Ali på Bromma. Först var vi och hämtade upp Madde och Melina hemma hos dem. Melina var lite trött och hängig bilen.

Jag tror hon var rätt förvirrad över vad som skulle ske. Hon visste att vi skulle hämta Ali, men det är inte lätt att förstå allt som händer när man är två och ett halvt år. Hon går ju dessutom på penicillin och det blir man inte speciellt mycket piggare av.

När hon äntligen fick se Ali komma in i vänthallen så sprang hon emot honom. Tittade lite försiktigt, tills han lyfte upp henne.

Nu har äntligen hennes pappa kommit hem. På hemvägen skrattade hon högt hela tiden. Det är lycka, att få vara med sin älskade pappa igen.

Lilla skruttfian

2011-10-26T15:44:00.000+02:00

Igårkväll ringde Madde. Melina var jättedålig. Hon hade över 40 grader i feber och hängde som en trasa. Madde hade pratat med vårdguiden och de tyckte hon skulle åka in akut. Sambon var ute på annat uppdrag (hjälpa kompis köpa bil) och jag hade ingen bil hemma. Madde hade ordnat skjuts till sjukhuset, men ville ha hämtning därifrån. Det är klart att moffa ställer upp på sånt.

De fick komma in jättesnabbt och det visade sig vara halsfluss. Som tur var var sambon klar med sitt bilköparstödjande uppdrag så han kunde åka och hämta dem.

Då fick han de här muggarna. Jag visste att Madde hade något på gång. Hon har så svårt att hålla sig när det gäller roliga hemlisar. Eller rättare sagt så berättar hon bara att det är något på gång. Kanske för att göra oss nyfikna.......:-)

Sådana här gåvor gör ju en alldeles varm i kroppen av glädje. Som tur är är lilla Melissen bättre idag. Imorgon åker vi äntligen och möter hennes pappa på Bromma.

Ännu mer tyger

2011-10-25T16:45:00.000+02:00

Mer tyger

2011-10-25T16:43:00.001+02:00

Tyger

2011-10-25T16:42:00.001+02:00

Jag har fotat tyger till en kund. Det blev många tyger med många olika mönster. Så jag tänkte att jag kan lägga ut de även här. Kanske någon hittar ett kul tyg att beställa något sytt av. (Spader, ditt tyg är reserverat för dig)

Jag har fotat bilderna på min skärplatta som är graderad för att man lättare ska kunna få en bild av hur stort mönster är. Om ni hittar något så kopiera in bilden i ett mail och berätta för mig vad ni vill ha sytt.

Medan tankarna vandrar

2011-10-25T01:25:00.000+02:00

Att plocka med tyger är ett bra sätt för mig att sortera upp mina tankar. Förr jobbade jag många gånger med texter och annat tankearbete medan jag strök. Numera plockar jag tyger eller syr. Det är så rogivande.

Eftersom vi ändå är i farten med att röja så har vi bestämt att röja på fler ställen. Medan sambon åkte iväg och hjälpte en kompis med bilköp, så röjde jag i sovrummet/syrummet.

Jag har länge översvämmats av kassar med tyger. Jag är ganska ordentlig av mig (omskolad pedant) så de flesta tyger är sorterade i fyra bananlådor under sybordet, i tre plastbackar under sängen och i två stora tvättkorgar bredvid mitt nattygsbord. Men så ramlar det ju in nya tyger hela tiden. (Undrar hur det kommer sig?) Det var en period när det ramlade in betydligt mer än jag hann sy upp. Så det har plockats och plockats och jag har försökt få ett system i det hela.

Min hemliga dröm är ett syrum med ordentliga skåp där alla tyger ligger fint på hyllor så man kan se allt man har. Det lär aldrig bli mer än en dröm.

Men idag har jag i alla fall fått bort sex papperskassar med tyger. Jag har sorterat ner det i tre nya banankartonger, som nu står uppe på tvättkorgarna. Dessutom har jag sorterat ut en massa tyger som jag ska sy av nu i första hand. De tygerna ligger nu i en blå Ikea-kasse. Förhoppningsvis ska den högen decimeras åtskilligt. Det kommer att bli mycket kuddar, tror jag. Jag är inne i en riktig kuddperiod, verkar det som.

Förutom detta så ligger det 22 olika tyger på strykbrädan. De ska jag fotografera imorgon inför en beställning. Undrar vart jag ska lägga de 21 tygerna som blir över, efter att kunden bestämt sig.

I en papperskasse kanske......:-)

Det är många...

2011-10-25T01:09:00.001+02:00

...som gett oss glada tillrop idag ang mitt förra inlägg om Försäkringskassan. Tack så väldigt mycket för det. Det är sådant som gör att man orkar hålla sig uppe.

Sambon har alltså varit utförsäkrad så långt tillbaka, att det var innan man uppfunnit ordet "utförsäkrad". Då kallade man det för "nollklassad". Det vill säga att även om alla läkare anser att man ska vara sjukskriven, så får man noll kronor i plånboken.

Det som påbörjats idag är att få in sambon i systemet igen. Vad som då kommer att hända vet vi inte. Det har varit så mycket regeländringar och byten av ord så jag är inte helt säker på att personalen själva vet vilket ord som är det rätta. Det märktes idag på den vänliga "receptionisten".

Det vi hoppas nu i ett första skede är att sambon får någon form av aktivitetsstöd. Eftersom han inte haft någon lönebaserad inkomst på så många år, så har man inget att grunda sjukpenningen på. Men oavsett vad det blir, så blir det ett tillskott i vår ansträngda ekonomi. Vi blir inte rika. Men vi får kanske lättare att hantera vardagen. Vardagen som ständigt följs av en rädsla för varenda extra utgift. Det kanske blir något bättre om sambon kommer in i systemet.

Förmodligen kommer det ta tid med allt. Jag läser ju flera bloggar där FK och AF bollar folk mellan sig, så vi är beredda på strid.

Vi får se hur det kommer att gå. Som en bloggvän kommenterade så kanske det är bra med handelsresande i försäkringsärenden. Kanske de är mer specialiserade för vissa ärenden.

Ett litet hopp har i alla fall tänts idag, även om vi inte vågar ta ut något i förskott.

NU, kanske, om vi har tur!

2011-10-24T15:22:00.000+02:00

Är det nu det ska ske? Att sambon ska få bli självförsörjande?

Idag skulle bilen besiktas. Det gick sisådär. Höger styrled måste bytas. Där fladdrade ett antal hundralappar iväg. För övrigt är gamla fröken Mercedes i förhållande bra skick.

När vi ändå var ute och snurrade så bestämde vi oss för att slinka in på Förskräcklingskassan. Vi har ju försökt få kontakt med dem via både mail och telefon och misslyckats varje gång. Kanske öga mot öga skulle funka?

Tänk att det verkade som att det är så en slipsten ska dras. Vi fick träffa en urtrevlig människa som berättade för oss hur vi ska gå tillväga. Hon blev lite förskräckt (dock ej förvånad) över hanteringen av sambons fall. Hon hittade, bland alla handlingar, att en handläggare utsetts i oktober 2010. Det var mer än vi visste. Jag kände väl igen namnet och tror att det är samma handläggare som jag anmälde 2004, just på grund av att hon aldrig hörde av sig, trots löften. Typiskt!

Den vänliga personen vi träffade var ingen handläggare utan mer en form av receptionist, så hon kunde inte göra något i nuläget. Däremot berättade hon att det finns en sorts ambulerande handläggare, som tar hand om krångliga fall, det vill säga sådana som sambon. Fast det är inte han som är krånglig. Bara hans fall.

Medan vi väntade, mailade receptionisten till de ambulerande handläggarna. Hon trodde att någon skulle höra av sig inom denna vecka. Då skulle vi kunna bestämma tid för en träff, med den hitresande personen. Vi fick även med oss ett antal papper som skulle fyllas i inför det mötet.

Vi hann precis innanför dörren när telefonen ringde. Tro det eller ej, men det var den kringresande försäkringskasserepresentanten som ringde! Kors i taket!

Nu har sambon haft ett långt samtal med den mannen. Han har fått tips och råd om hur han ska fylla i alla papper och lite tips om vad som är extra viktigt att framhålla. När FK har fått alla dessa papper så kommer det att kallas till ett möte.

Man tror knappt det är sant. Tänk om jag drömmer? I så fall vill jag inte vakna upp.

Att inte räcka till

2011-10-23T02:07:00.000+02:00

Jag har sett filmen "Allt för min syster" ikväll. Den berörde mig mycket. Det visste jag att den skulle göra. Jag hade tidigare läst boken och blev mycket berörd av den. Jag tycker att de lyckats få fram samma budskap i filmen.

Det som blir jobbigt för mig att se den är att jag känner så väl igen mig i mammans roll. Samtidigt som jag vet hur fel hon handlar mot sina andra barn. Hon ser bara sitt sjuka barn och vägrar att låta det barnet dö. Att storebror och lillasyster får lida för det, ser hon inte. Hon orkar inte se det i sin kamp för att slippa släppa taget om det sjuka barnet. Det har blivit hennes identitet, att bli mamman som kämpar för sin cancersjuka dotter.

Sådan var jag också. Jag hade inte en cancersjuk dotter och jag behövde inte se någon av mina barn dö. Men jag fick en identitet som mamman som kämpade för sin sons rättigheter. Jag blev en handikappmamma. Min kamp för sonen gjorde att jag glömde bort lillasyster. Inte så att jag glömde att hon fanns. Det visste jag ju. Hon var också lika viktig för mig och jag älskade henne lika mycket som hennes bror. Jag var bara så glad att hon inte behövde lika mycket tid som sin bror. Det var där det blev så fel. Hon tog inte plats. Hon krävde ingen plats. Det var det som gjorde att jag missade henne.

Jag fick ett abrupt uppvaknande när en god vän till mig berättade att det tagit tid innan hon förstod att jag hade två barn. Jag gick på KomVux vid den här tiden och vännen som väckte upp mig var en klasskamrat. Hon berättade även hur hon reagerat när klassen hade en utflykt tillsammans med våra barn. Jag hade mina två med mig. Min klasskamrat såg vid flera tillfällen hur jag föste undan lillasyster och inte tog mig tid med henne när hon försökte kräva den. Jag är så tacksam idag för att min kamrat var så modig att hon vågade säga till mig. Att hon vågade berätta det hon upptäckt. Hon fick mig verkligen att vakna upp och se vad jag höll på med.

När det här hände var sonen nio år och dottern var sex år. Sonen hade fått sin diagnos några år tidigare. Han gick i den vanliga skolan. Han hade fått börja ett år senare än vad han egentligen skulle gjort åldersmässigt. Han gick på sjukgymnastik, arbetsterapi och logopedträning på barnhabiliteringen. Det var dagliga samtal med speciallärare och sonens assistent. Hans lärarinna var en ren katastrof. Det var en daglig kamp. Inte bara att få sonen att fungera. Jag var även spindeln i nätet runt honom. Jag var den som hela tiden skulle ha koll på allt och samordna det som behövdes. Jag behövde även ligga steget före i alla lägen för att på något vis förutse vad som eventuellt kunde hända. Assistenten kunde säga upp sig, läraren tappa tålamodet, sonen råka i bråk med andra barn. Det fanns ständigt något att vara på sin vakt för.

Att då se en tyst liten lillasyster i detta scenario blev en grej för mycket. Som ni märker så är det mitt eget försvarstal jag skriver nu. Fast egentligen kan jag aldrig förlåta mig själv. Det här är något jag måste leva med resten av livet. Att jag inte såg henne under en period. Det är nog en förälders ständiga straff, att känna att man aldrig räcker till. Så har i alla fall jag alltid känt det. Jag gör det fortfarande. Trots att mina barn idag är två väl fungerande vuxna, så har jag dåligt samvete för att jag inte räckte till när det behövdes.

På något vis så känns det som att jag försökt att kompensera henne för detta resten av livet. Självklart tog jag itu med det när det hände. Jag försökte ge henne speciella mamma-dotter-dagar när det bara var hon och jag. I det dagliga livet var det ofta pappa som fick hjälpa henne med läxorna. Far och son fungerade inte ihop så det fanns bara jag som kunde hjälpa storebror. Då räckte inte orken och tiden till för att hjälpa henne också. Även om jag verkligen ville göra det.

Därför blev filmen ikväll så svår att se. Fast jag visste att det skulle bli så. Jag behövde utsätta mig för det ännu en gång. För att jag kan inte tillåta mig själv att glömma, att jag inte såg ett av mina barn tillräckligt mycket.

Heureka igen

2011-10-22T18:43:00.000+02:00

Nu är allt nedburet i källaren. Allt som kom från vinden, vill säga. Jag har även burit ner en klädställning för att lämpa ner lite jackor. Klädkammaren behöver avlastas. Så jag tänker göra som man gjorde förr, vinterkläder i källaren på sommaren och tvärtom på vintern. Det blir bra.

På måndag ska vi åka med sådana sopor som inte får kastas i containern. Det är elektronik och gamla målarfärger. Vi ska även lämna en del till loppisen. Som tur är har de bara inlämningen öppen på måndagar. Så vi behöver inte utsätta oss för några frestelser.

Jag ska packa om lite tyger nu när jag fått ett antal tomma bananlådor över. Jag håller på att översvämmas med trasiga kassar fyllda med tyger. Nu ska det bli ordning på det.

När det blivit några stunder över har jag sprättat på en blus. Det är den här blusen som jag sydde i somras. När jag använde den första gången så kände jag mig inte nöjd med den. Den var för urringad för min smak. Så nu har jag sprättat för att ändra den i hals och axlar. Blir jag nöjd ska jag ha den på fest nästa lördag. Jag ska även sy några presenter till födelsedagsbarnet. Det får bli till veckan.

Det finns alltid något att fylla tiden med. Undrar om och om igen hur sjutton jag förr hade tid att jobba.

Filmtips

2011-10-22T15:42:00.000+02:00

Eftersom min blogg är en rörig smet av allt som rör sig i min ~~röriga~~ rörliga hjärna så kommer här även ett filmtips.

På fyran ikväll sänds filmen "Allt för min syster". Så här beskrivs den: "När Kate var två år fick hon diagnosen leukemi och sedan den dagen har hennes föräldrar, Brian och Sara gjort allt för sin dotter. Tack vare sin syster, Anna, som är en perfekt medicinsk donator, har Kate lyckats leva och mot alla odds får hon uppleva sin 16-årsdag. Men nu när Anna blivit tonåring fattar hon ett beslut som vänder upp och ner på familjen. Hon vill inte längre vara donator till sin syster och framförallt vill hon ha rätt att själv välja. För att få kontroll över sitt eget liv stämmer hon sina föräldrar medveten om att hennes beslut kan leda till att Kate dör."

Jag har läst boken och hoppas nu att filmen blir lika bra. Den ställer allt på sin spets och får en verkligen att tänka efter.

För övrigt har min hjärna slirat in på ett musikspår. I huvudet hör jag hela tiden Erik Amarillos "Om sanningen ska fram." Jag kanske ska sjunga den för sambon......Får jag ligga med dig då.....Om sanningen ska fram......:-)

Heureka

2011-10-21T19:20:00.000+02:00

Vinden är tömd. Nu är det bara resten kvar. Det är inte heller så mycket. Det mesta är på plats i källaren. Vinterdäcken ligger tillsvidare på balkongen. Det är inte stor mening att släpa ner dem, när de snart ska upp igen. Några kartonger väntar i hall och vardagsrum på att rensas. Det mesta ska kastas efter genomgång.

Nu känns det riktigt bra.

Vad är vi villiga att offra?

2011-10-21T18:07:00.000+02:00

Anybody har på sin blogg tagit upp en mycket svår fråga. En fråga som hon tycker att vi borde diskutera. Det tycker jag också. Därför tänkte jag sätta lite ord på mina tankar. Kanske kan vi bolla det här vidare, så fler tar upp detta som en diskussionsämne på sina bloggar. För det är en fråga vi verkligen borde diskutera.

Den fråga Anybody tar upp har som utgångspunkt frågan om gamla Ganna ska få stanna i landet eller inte. Om vi har råd att ta hand om våra gamla och om vi har råd att låta åldrande föräldrar invandra för att få tillbringa sina sista år med sina nära och kära.

Först vill jag säga att jag är för invandring. Jag är helt övertygad om att de flesta som kommer hit har något att tillföra vårt land. Både i förhållande till kultur, arbetskraft och på många andra sätt. Jag ser det på nära håll genom vår kära Ali, som vi får hem inom bara några dagar. Han som arbetade, betalade skatt och tog hand om sin lilla familj, trots att han inte hade något uppehållstillstånd. Som redan nu, innan han kommit tillbaka hit har sett till att ordna ett arbete, så han kan börja göra rätt för sig på en gång.

Eftersom jag bor i en invandrartät kommun så ser jag detta även bland mina grannar och vänner. De flesta jobbar häcken av sig för att kunna göra rätt för sig. Så jag tro ingen kommit hit med tanken att Sverige ska försörja dem.

När jag nu resonerar om frågan "om vi har råd" så gör jag det med både hjärta och hjärna. Mest med hjärta, om jag ska vara ärlig. Jag gör det helt utifrån mina tankar och känslor. Säkert kommer många tycka att jag har fel. Andra kanske tycker att jag har rätt. Oavsett vad vi tycker så tycker jag att vi ska respektera varandras åsikter, så jag vill inte ha någon smutskastning eller påhopp i svarskommentarerna. Jag vill att det ska föras en vettig diskussion.

Har vi då råd att låta gamla Ganna och andra i samma situation få stanna eller komma hit? Jag vet inte. Jag är för dåligt insatt i hela landets komplexa ekonomi för att svara på den frågan. Tänker jag med hjärtat, så anser jag naturligtvis att hon och andra gamla ska få stanna.

Någon som kommenterade hos Anybody förde fram tanken att det kanske skulle kunna finnas en fond där man kunde söka pengar för att finansiera boende och vård för våra invandrade gamla. Så här ser den kommentaren ut: "Ju mer jag funderar på det så kanske det skulle bildas en "fond" som de gamla kan söka "stipendier" till som lovar ansvara för deras försörjning när de är i Sverige.

Alla som vill kan varje månad eller bara en gång eller ngt annat sätta i pengar där. Så mycket pengar som där finns så många kan vi ta emot. Öronmärkta pengar som getts på frivilligbasis av dem som tycker att det är här så viktigt at de är beredda på att sänka sin levnadsstandard.

Då skulle vi få svart på vitt hur det ligger till om vem som är villig att ge och hur mycket pengar som det faktiskt finns till detta."

Tanken är inte dum. Egentligen tycker jag inte om "välgörenhet". För det är ju det fonder egentligen är. Men jag har själv suttit ordförande i en fond och vet vilken glädje de pengarna kunde göra. Jag har i andra sammanhang, både privat och yrkesmässigt, varit med om att söka fondpengar. Senast var det ju vi själva som sökte fondmedel för att kunna köpa en ny säng. Vilket vi nu har gjort, till stor glädje för oss själva.

Anybody tar även upp frågan om den nedbantning vård och omsorg fått stå ut med de senaste åren. Det är ju tyvärr ofta så att de svagaste grupperna får stå tillbaka när ekonomin stramas åt. Själv anser jag att många kunde dra ner på sin egen standard genom att betala lite mer skatt, så att vi kan få leva ett värdigt liv in i det sista. Frågan är bara hur mycket det behövs och hur mycket är vi villiga att dra in på?

Vi kanske inte enbart ska tänka i ekonomiska termer. Vi kanske kan ställa upp på andra sätt. Själv tillhör jag den stora gruppen 40-talister, även om jag hänger på gärdsgården för det (född -49). Vi är ju de som så småningom kommer att belasta åldringsvården. Kanske kan vi redan nu bidra till det på ett eller annat sätt. Även om min kropp idag är skruttig så skulle jag faktiskt kunna ställa upp lite ideellt då och då. Ställa upp med att hjälpa någon gammal att läsa tidningen, sitta med vid matbordet eller på annat vis se till att de gamla får det lite värdigare än att behöva nattas klockan tre på eftermiddagen. Det är ju ett sätt att ställa upp trots att man inte har ekonomiska resurser.

Hur gör vi med våra egna gamla? Vi kanske kan backa lite och ha det som det var förr. Min farmor tog hand om sin gamla mamma ända in i det sista. Det är inte så himla länge sedan egentligen. Gammalmormor dog samma år som min dotter föddes, det vill säga -79. Det är bara drygt trettio år sedan. Nu hade farmor både plats och ekonomi för att göra det. Det ska jag villigt erkänna.

Jag är evinnerligt tacksam för varje dag som pappa är pigg. Men hur skulle jag göra den dagen han inte är det längre? Vi har egentligen inte plats för att han ska bo med oss. Men fanns det inget annat alternativ så är det för mig självklart att han skulle få komma hit och bo här. Vi skulle lösa det på något vis. Nu jobbar ju inte jag, så jag vet inte om jag tänkt likadant om jag yrkesarbetat och haft mindre med tid. Jag hoppas jag tänkt likadant, i så fall.

Det finns även andra sätt att hjälpa till på, om man inte har så mycket pengar att avstå. Ett sätt är att skänka till loppisar när man gör någon utrensning. Många loppisar drivs av kyrkor, samfund och andra hjälporganisationer. Så det man skänker kommer andra människor till gagn. Pingstkyrkan i vår kommun hjälper bland annat de hemlösa med det överskott de får. Det känns bra för mig. Då blir någon hjälpt i min närhet.

Loppisarna är ju bra även på det viset att den som inte har så mycket pengar kan unna sig ett nytt klädplagg, nya skor eller en ny bok. Vi utnyttjar själva loppisar genom att både skänka dit och att handla där.

På nätet kan du hitta sidor där man på ett eller annat sätt kan hjälpa sina medmänniskor. Där finns bland annat Hjälpstickan, där folk ute i landet sitter och stickar kläder som sedan skickas till dem som behöver. På Facebook finns det sidor där man kan anmäla vad man kan skänka så att det kan förmedlas vidare, t ex Give a little bit. Tänker vi bara rätt, så kan vi hjälpa varandra på många sätt. Det finns säkert massor med olika tips på hur vi kan ställa upp för varandra. På det viset spar vi förhoppningsvis skattemedel som kanske i sin tur kan disponeras om till mer behövande frågor.

Jag kanske är fruktansvärt naiv och blåögd, men jag tror att de flesta människor ändå vill hjälpa till på ett eller annat sätt för att vi ska få leva i en human värld. En värld där vi värnar om varandra och ställer upp för varandra. Då är frågan om vi ska göra det till vilket pris som helst. Naturligtvis inte. Då blir ingenting bra. Men om vi ställer upp efter förmåga, kanske vi i alla fall kan komma en bit på väg. Så tror jag i alla fall.

Jag har inte tagit upp några politiska aspekter på detta. Det är inte tanken med det hela. Tanken är bara att vi ska våga diskutera frågan. Jag har försökt att vinkla det enbart utifrån min egen lilla begreppsvärld, från gräsrotsnivå.

Nu vill jag skicka den här stafettpinnen vidare. Ta upp den och skriv ner hur du tycker och tänker. Det måste vi i alla fall våga att göra.

Sopbilen

2011-10-21T13:51:00.000+02:00

Idag dök ett gammalt minne. Nästan från ingenstans. I alla fall fanns det väldigt långt in i minnesbanken. Det var sopbilen som fick mig att minnas.

När sonen var liten blev han skräckslagen varje gång sopbilen kom. Vi bodde i ett litet radhus med gatan ganska nära utanför köksfönstret. När sopbilen kom, sprang sonen skrikande och gömde sig. Det här var innan vi visste vad det var som inte stämde med sonen. Som föräldrar visste vi att något inte var som det borde. Vi hade bara ännu inte fått någon att lyssna på oss.

När sonen sedan utreddes vid fem års ålder så föll bitarna på plats. Bland annat hade han en väldigt störd auditiv perceptionsstörning. Det vill säga att han kunde inte sålla ut/bort sina hörselintryck. Höga skrämmande ljud blev ännu högre och skrämmande. Där fick vi förklaringen på varför sopbilen var så skrämmande.

Hur löste vi då det här med sopbilen? Vi gjorde det nämligen när vi förstod att sonen var rädd för den. Med mild övertalning fick jag sonen att följa med mig ut en dag, när sopbilen var där. Genom att förklara för de snälla sopgubbarna vad vi ville, så var de vänliga nog att ställa upp. De förklarade för sonen vad de gjorde. De demonstrerade allt som hände med soptunnan och hur bilen fungerade. Efter den dagen var sonen aldrig mer rädd för sopbilen.

Plockepinn

2011-10-20T18:18:00.002+02:00

Det bidde plockepinn av garderoben. Nästan i alla fall. Vi slog sönder den så mycket det bara gick. Det var tungt, men ändå hanterbart. Nu ligger garderoben i containern. Det har fallit en sten ifrån mitt hjärta. Nu andas jag bättre.

Tradera

2011-10-20T15:47:00.000+02:00

Efter att surfat runt på Tradera så ser jag att det är ingen idé att försöka kursa några skor där. Få se om det är någon i vänkretsen som vill ha dessa skönheter istället. Annars får de också gå till loppisen. Men det gjorde ont i mig att rensa ut dem. Men det är ju bara att acceptera att kroppen inte längre funkar med "klackeskor".

Mental stress och skor

2011-10-20T15:37:00.000+02:00

De sista tio åren har jag lidit mycket av mental stress. Det hör till fibron och min utbrändhet. Men det tog lång tid innan jag förstod det, så jag körde på som när jag var frisk. För ett antal år sedan började jag äntligen förstå hur det var, varför jag fick panikångestattacker när det blev för mycket. Efter det har jag försökt att lära mig att styra upp mitt liv så att jag ska undvika denna panik och stress. Det börjar med att man lär sig förstå sig själv och sina egna reaktioner.

Idag är jag stolt över mig själv att jag tog beslutet om att strunta i vattengympan. Jag gjorde det även förra torsdagen, så idag hade jag egentligen satt press på mig själv att jag måste gå. Jag är ju även en prestationsmänniska som sätter rätt stor press på mig själv. Det är därför jag blir extra stolt när jag klarar av att stå emot den där prestationsjakten. Att jag inför mig själv klarar av att säga ifrån.

Det är naturligtvis vinden som stressar mig nu. Inte blåsten utan vinden högst uppe i huset. Den här veckan har HSB ställt upp en container som vi kan kasta i. Vi har kört iväg en hel del själva, men tänker nu utnyttja denna container till lite större grejer som är svårt att få in i bilen. Dit hör en garderob som vi ska göra oss av med. Den var kvarlämnad av någon tidigare hyresgäst, så den hör inte till lägenheten. När vi flyttade in stod den i det vi har som kontor. Vi flyttade ut den i hallen. Egentligen var den lite för stor för det men den var praktiskt så den har fått stå kvar. Där har vi härbärgerat ytterplagg, vinterkläder eller sommarkläder, beroende på årstid. Även en hel del annat har fått plats där både i överskåp och ovanpå.

Nu är vi ju i röjartagen, så nu åker allt. Även denna hemska garderob som jag retat mig på länge. Jag har en plan! Jag ska sy skoförvaring, klä om puffar och göra lite annat skoj med hallen. Den ska bli ljus och välkomnande. Allt kan ju inte ske på en gång eftersom det handlar om kostnader. Tyg har jag redan så där är det bara att sätta igång. Resten får vi ta eftersom.

Nu har jag tömt garderoben. De kläder som inte ska gå till loppisen är inknökade i klädkammaren. Där får det rensas sedan. Alla skor som legat huller om buller och en del i lådor har rensats. Sex par går till loppisen, tre par kastas och två par ska jag försöka sälja. Det är nästan oanvända Sköna Marie, inköpta för dyra pengar. Resten av skorna behåller vi. Man måste ju sko sig lite i alla fall.

Grejerna i överskåpen och uppe på garderoben ska fördelas mellan klädkammare och källare.

Nu känns det ganska bra i alla fall. Denna garderob har gett mig ångest. Nu återstår bara problemet att få in den i hissen, över gården och ner i containern. Men det är en annan historia.

Jag - en coach

2011-10-19T19:08:00.000+02:00

Idag har vi varit på smärtrehab för den fortsatta hanteringen av sambons ärende. Det blev lite snopet när läkaren talade om att nu kommer hon att släppa sambon. Nu ska vi stå på egna ben. Vi har tidigare fått uppfattningen att hon skulle hjälpa till med ansökan om förtidspension. Men så är tydligen inte fallet.

Det som ändå var bra var att vi fick gott om tid på oss med detta mötet. Vi fick lägga upp lite strategier. Vi var där i nästan två timmar. Hon gick igenom alla olika utredningar som sambon har genomgått. Vi kom fram till att de här senaste utredningarna har pågått i sex år! Utan att han ens kommit in i försäkringskassans system. Det är helt otroligt.

Vi har nu fått med oss en lunta papper som vi ska använda oss av vid ansökan. Hon kommer även att skicka en sammanfattning och ett utlåtande så småningom. Det ska också skickas in i samband med ansökan. Nu ska allt överföras till vårdcentralen.

Det känns lite knepigt nu och tankarna vandrar. Vad ska ske? Det kändes så tryggt när vi hade läkaren och hela smärtrehab i ryggen. Nu är vi utlämnade.

Hon avslutade med att sambon behöver någon som puffar på honom. Någon som coachar honom. Hon har berört detta tidigare, att det är jag som driver på. I en positiv bemärkelse. Så det är väl en coach jag är. Det är bara det att jag känner mig mest som en tjatmoster. I alla fall vissa dagar. Det är då jag går till symaskinen och gömmer mig och känner att nu struntar jag i allt. Han får klara sig själv!

Fast han vet att jag finns där och stöttar. Och det vet jag också. Både på gott och ont!

Gardinupphängning

2011-10-18T18:47:00.000+02:00

Jag kanske körde med falsk marknadsföring när jag skrev om min udda gardinupphängning. Det handlade inte om något avancerat arrangemang utan mer om udda i val av gardiner.

Vi har lite konstigt med fönstren i vardagsrummet. Det är som ett halvt burspråk. Ena fönstret är rakt med fasaden. Det som är mot balkongen är snett. Så det är svårt att hitta något bra alternativ till gardiner. Men nu känns det som att jag äntligen lyckats.

Den breda gardinen längst in hittade jag på en loppis i Sundsvall i somras. Fönstret börjar en bit in på väggen så det sett konstigt ut när jag valt att sätta en panelgardin där. Vid det sneda fönstret är det för kort bit att ha en bred gardin. Så jag valde att blanda. En bred gardin och en panelgardin. Det blev kanonsnyggt. Tycker jag i alla fall.

Vid balkongdörren har jag kedjor hängandes. De här kedjorna jagade jag stan runt för att få tag på. Det var när vi var nyinflyttade för sex år sedan. Jag tycker fortfarande om dem, så de får sitta kvar. Eftersom dörren går inåt går det inte att ha en vanlig gardin där.