tag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post8994681747645111138..comments2023-10-06T09:43:37.455+02:00Comments on Cickis designblogg: Diagnos eller inte diagnosCickihttp://www.blogger.com/profile/04390674854867397454noreply@blogger.comBlogger11125tag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-50925132114620371762012-04-07T11:19:01.172+02:002012-04-07T11:19:01.172+02:00Jag känner igen mig i så mycket du skriver. JAg sk...Jag känner igen mig i så mycket du skriver. JAg skrev ett inlägg om ungefär samma sak även om jag inte gick in så mycket på just "symptomen" tänkte gör det i ett annat inlägg då det redan blev vansinnigt långt. gå gårna in och läs om du vill. http://fegpoeten.wordpress.com/2012/04/07/jag-blev-ett-bokstavsbarn/issahttp://fegpoeten.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-51859983904320050292012-04-03T22:41:52.853+02:002012-04-03T22:41:52.853+02:00Spader: Vilken himla tur.....:-)Spader: Vilken himla tur.....:-)Cickihttps://www.blogger.com/profile/04390674854867397454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-82349078868208897222012-04-03T18:03:18.205+02:002012-04-03T18:03:18.205+02:00Cicki, du är förbannat klok! Så kan du sy också!Cicki, du är förbannat klok! Så kan du sy också!Spader Madamehttps://www.blogger.com/profile/12976457092339196857noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-631450353331454122012-04-02T16:04:50.714+02:002012-04-02T16:04:50.714+02:00Charlotte: Det är fruktansvärt hemskt att din son ...Charlotte: Det är fruktansvärt hemskt att din son inte fick den hjälp han behövde. Det är tur att det finns kämpande föräldrar. Ni fick i alla fall en förklaring på vad det var som inte stämde. Det är därför jag tycker en diagnos är så viktig. Att man får svar på de funderingarna.<br /><br />Camilla: Det är svårt att veta vad som är personlighet och vad som är funktionsnedsättningen. Jag fick en aha-upplevelse idag när jag pratade med min son. Så efter 36 år med honom så lär jag mig fortfarande något nytt.<br /><br />Det är klart du ska kunna tillåta dig att bli arg på honom oavsett varför. Du är ju ingen ängel utan en alldeles vanlig människa.Cickihttps://www.blogger.com/profile/04390674854867397454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-15972996111253152782012-04-01T19:51:13.984+02:002012-04-01T19:51:13.984+02:00Intressant inlägg. Jag håller med dig att diagnose...Intressant inlägg. Jag håller med dig att diagnosen är bra för att förstå sig själv och för att kunna förklara för andra. Ändå är ju alla individer och inte en diagnos. <br /><br />Min bror har diagnosen asperger, men det är ändå svårt för mig att förstå precis vad det innebär för honom. Jag läser om andra med asperger och får små ledtrådar, men han är inte som dom ändå. Han är ju en egen individ och oftast spelar då inte diagnosen någon roll. Ändå finns det lägen där jag skulle vilja veta om det är "han" eller "diagnosen" som ställer till det. Om det är han så kan jag bli arg på honom, men är det asperger så "får" jag inte bli arg på honom.Camillahttps://www.blogger.com/profile/16461846103928658630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-38189720264391553832012-04-01T19:27:29.369+02:002012-04-01T19:27:29.369+02:00Jo, Cicki! Vi tyckte det var skönt både sonen och ...Jo, Cicki! Vi tyckte det var skönt både sonen och jag när diagnosen kom. Lika mörkt blev det inombords när rektorer, lärare och kuratorer i långan rad beklagade : Ja, nu är han färdigutredd, men vi har inga medel för att klara av att hjälpa till. Inte ens TYVÄRR! Jag slet och kämpade fick åtminstone ungen godkänd i svenska och matte. Men då slet hans klasslärare också, tillsammans med oss. Hon var den enda som brydde sej. Gossens far konstaterade på ett tidigt stadium att : den där fan, han är ju dum i huvet! Behöver jag säga att vi inte lever ihop längre?Charlottehttps://www.blogger.com/profile/04540631410095544412noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-61866519686792242682012-04-01T15:45:46.992+02:002012-04-01T15:45:46.992+02:00Cina: Precis så är det. Och Storebror förstår själ...Cina: Precis så är det. Och Storebror förstår själv varför han är som han är och varför han reagerar si eller så i olika situationer.<br /><br />Charlotte: Jag tycker det är hemskt att han inte fick det stöd han så väl behövde. Men jag skulle vilja ställa frågan hur du och din son upplevde att han fick sin diagnos. Speciellt hur din son upplevde det hela. Som du ser så skriver jag att jag anser att man ska få resurserna utan diagnos. Men min fråga är just om din son tyckte att bitarna föll på plats när ni förstod vad som gjorde att han hade det trassligt med att läsa och skriva.<br /><br />Småländskan: Ibland i alla fall är jag det. Fast inte alltid.....:-) Puss på dig också.<br /><br />Mångmamma: Gör så. Det blev för långt att skriva detta som en kommentar hos dig så jag gjorde ett eget inlägg istället.Cickihttps://www.blogger.com/profile/04390674854867397454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-11787706613905711402012-04-01T15:22:52.336+02:002012-04-01T15:22:52.336+02:00Klokt och insiktsfullt, precis som förväntat.
Jag ...Klokt och insiktsfullt, precis som förväntat.<br />Jag länkade hit som slutkläm på min bloggdiskussion.<br />KramMångmammahttps://www.blogger.com/profile/17213159749587148803noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-50517144490691016132012-04-01T12:29:34.143+02:002012-04-01T12:29:34.143+02:00Puss och kram vännen! Du är bara så bäst!Puss och kram vännen! Du är bara så bäst!Småländskannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-8549908400663154992012-04-01T12:24:44.703+02:002012-04-01T12:24:44.703+02:00Alla är vi människor och lika mycket värda i mina ...Alla är vi människor och lika mycket värda i mina ögon. Det är liksom så lätt att ställa diagnos på folk. Å vad händer sen? Oftast inget alls, men man har en kombo av bokstäver. Det finns ju inga resurser! Hade en son som vid 14 års ålder var utredd som dyslektiker. Inga som helst resurser fanns det att få. Idag är han 24 och inte ett spår finns av hans problem. Vem har kämpat:jag! Och han! Teamwork!Charlottehttps://www.blogger.com/profile/04540631410095544412noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2288536296823360156.post-23695932482327013922012-04-01T10:17:07.542+02:002012-04-01T10:17:07.542+02:00Åh, Cicki! Vad bra skrivet! Jag tillhör också den ...Åh, Cicki! Vad bra skrivet! Jag tillhör också den skara som tycker att det är bra att man får en diagnos. För vår egen del var det räddningen och vägen till rätt hjälp. Innan lyssnade inte skolan, han fick inte den hjälp han behöver, vi blev inte lyssnade på någonstans. Det var som att alla väntade på att "det" skulle gå över. EGENTLIGEN ändrades inget i och med diagnosen, jag menar, har man Aspberger så har man ju, med eller utan diagnos. Men som sagt, det öppnades möjligheter och vägar som tidigare varit stängda. Dessutom, Store Bror har lärt oss alla runtomkring sig enormt mycket, hur det är att leva i utanförskap fast i gemenskap. Och med hur små, "enkla" medel det går att förstå varandra. Om man bara vet vad det är. Så tror jag.<br />Kram!Cinahttps://www.blogger.com/profile/13239087702818239676noreply@blogger.com